Det finns idag flera goda exempel på värdefulla samarbeten inom forskning, utbildning och innovation mellan Sverige och Indien, och rapporten analyserar hur dessa kan stärkas och utvecklas vidare samt hur nya kan skapas.  Avstånden, såväl geografiskt, organisatoriskt och kulturellt mellan Sverige och Indien kan ibland vara stora, och rapportens fokus ligger på att identifiera hinder och hur dessa kan överbryggas.

Indien är en  unikt  viktig samarbetspartner för Sverige av flera anledningar, men uppmärksamheten på Indien hamnar ofta i bakvattnet av Kina  – vilket för Sveriges ekonomiska utveckling kan vara farligt. Kina är större än Indien med de flesta mått mätt; fler patent, fler forskare och bättre infrastruktur. Men Kina är också på flera fundamentala sätt annorlunda än Indien [1], och därför har de olika roller som samarbetspartner till Sverige. Grovt förenklat  står Kina för en dirigerad, och Indien för en  improviserad, utvecklings­modell; samarbete med Kina  kräver planläggning och struktur och samarbete med Indien kräver lyhördhet och flexibilitet.  Svenskt samarbete med Kina kan nå planerade mål, men samarbete med Indien når ofta oväntade mål, och båda typer av samarbete är viktigt för  Sverige.  Därför  är våra slutsatser primärt fokuserade på att  öka flexibiliteten för att tillåta initiativ i samarbeten, snarare än  en strikt planering och resurssättning.

Från ett innovationsperspektiv är samarbete en dörröppnare för svenska företag till den indiska marknaden; från ett utbildnings­perspektiv stärker ett utbyte svenska utbildnings- och forskningsmiljöer och från ett forskningsperspektiv är ett samarbete av vikt för att säkerställa att svenska forskare skall ha möjlighet att samarbeta med de bästa indiska forskningsmiljöerna. Till detta kommer också att det är svårt att effektivt adressera flera av världens forskningsberoende globala utmaningar (exempelvis klimatför­ändringar, fattigdom och biodiversitet) utan det stora och folkrika Indien. På kort till medellång sikt är innovations- och utbildnings­samarbetena troligen av störst betydelse då det indiska forskningslandskapet är under uppbyggnad, men i ett längre perspektiv kommer Indien sannolikt att tillhöra de vetenskapliga toppnationerna. Det är således av betydelse att Sverige redan nu positionerar sig i det indiska forsknings- och innovationslandskapet.

Indisk forskning, innovation och utveckling utvecklas snabbt och kraftfullt, och drivs av en medveten statlig satsning på forskning och innovation samt av en privat sektor med vissa FoU/I-intensiva multinationella företag. Det indiska FoU/I-landskapet skiljer sig från det svenska, främst genom att indiska offentliga finansiärer styr och prioriterar insatser hårdare och genom den stora andel forskning som bedrivs vid forskningsinstitut utanför universiteten. Vidare är det i Indien ibland långt mellan intentioner och publicerade strategier och operationell implementering.

Utbytet mellan Sverige och Indien har ökat stadigt och tagit fart sedan början av 2000- talet. Undantaget är högre utbildning, där införandet av studieavgifter vid svenska lärosäten under det senaste året inneburit en markant nedgång i antalet indiska studenter i Sverige. Här krävs med all sannolikhet en ny modell för att öka utbytet.

Intresset för samarbete och utbyte med Indien är starkt bland svenska myndigheter och lärosäten. Den största delen  nuvarande samarbeten bygger på utbildningssamarbeten och individuella forskares initiativ. Samtidigt visar en inventering av aktiviteterna att många lärosäten har pågående samarbetsavtal med indiska lärosäten. Avtalen handlar till stor del om studentmobilitet men åtskilliga forskningsrelaterade samarbeten förekommer också.

En analys av  bilaterala och multilaterala vetenskapliga publikationer med såväl indiska som svenska författare visar på en stor andel av forskare med indiskt klingande namn i bägge länderna. Detta indikerar att åtskilliga av artiklarna kan vara resultat av internationell forskar- och studentmobilitet. I sammanhanget bör anmärkas att graden av organisering och resurser avsatta för internationellt samarbete inom forskning och utbildning skiljer sig åt väsentligt mellan de svenska lärosätena. En trend är dock att fler lärosäten på ett professionellt och välorganiserat sätt hanterar de internationella frågorna. Detta är också, vad gäller studentmobilitet, med all sannolikhet nödvändigt, givet att de gästande studenterna nu måste betala för sig.

Svenska myndigheter driver fem samarbetsavtal som har FoU/I-innehåll inom bland annat miljö, hälsa och energi. En samlande erfarenhet för alla dessa är utmaningen att matcha en svensk ”bottom-up”-driven modell för styrning och finansiering med den indiska ”topdown” modellen [2] . Detta kan leda till att det är resurskrävande och ibland komplicerat att operationalisera samarbetsavtalen. Dock  poängterar  åtskilliga lärosäten att de formella avtalen ofta underlättar samarbeten och verkar vara av betydelse, i synnerhet för deras indiska partners. Svenska forskningsfinansiärer har – med undantaget Vinnova - inte gjort några större riktade utlysningar mot Indien. Här skiljer sig den svenska samarbetsstrategin från  exempelvis de brittiska, tyska och franska där breda samarbeten varvas med riktade utlysningar av både privata (stiftelser mm) och offentliga (myndigheter, forskningsråd mm) finansiärer.

Indien är en allt viktigare FoU/I-destination för svenska företag och ett starkt motiv för närvaro  i landet  är närheten till den växande  inhemska marknaden. Detta medger marknadsnära produktut­veckling, men det finns  också exempel där svenska företag, i Indien, driver utveckling för en världsmarknad - i synnerhet  inom  den IT-relaterade tjänstesektorn. Indiska och svenska företag har hittills inte involverats i högre grad under de formella samarbetsavtalen, men det finns en önskan om att dessa skall ge draghjälp både finansiellt och politiskt. En intressant – men ännu marginell - utveckling är att indiska företag, främst inom ”life sciences”, investerar i svensk forskning. En bredare trend är att indiska multinationella företag förvärvar FoU/I-resurser utanför Indien  - ett exempel  är Aditya Birla Groups köp av det svenska massa och pappersföretaget Domsjö.

Ett förbättrat och stärkt samarbete mellan svenska och indiska aktörer på kort och lång sikt är önskvärt av bland annat ovan nämnda skäl. Samtidigt bör inte det självklara glömmas bort – att det slutliga resultatet av samarbeten i mycket stor utsträckning är beroende av forsknings- och utbildningsutförarnas vilja, resurser och initiativ. Inom vissa väldefinierade målområden, exempelvis med tydliga kopplingar till samhälleliga utmaningar eller handels­främjande, kan tydliga strategiska initiativ och utlysningar från staten vara nödvändiga. I andra fall, som för den långsiktiga grund­forskningen, är det kanske viktigast att undanröja hinder för samarbeten genom exempelvis ett ökat inslag av internationell forskningsfinansiering eller genom att ta bort administrativa hinder för mobilitet. Även inom grundforskningen, kan det i vissa fall, vara av intresse med bilaterala programutlysningar med partners. Vidare bör det diskuteras om viss öronmärkt forskningsfinansiering för internationella samarbeten med aktörer i prioriterade samarbets­länder behövs. Sannolikt är  behovet störst vad gäller länder, som Indien, med vilket samarbetet är relativt outvecklat. Behoven av åtgärder är beroende på syftet med forskningen men generellt anses att ett ökat samarbete med indiska aktörer, och resurser för detta, som betydelsefullt.

I rapporten visas på ett antal  kritiska samband  för forsknings-, utbildnings- och innovationssamarbete med Indien, och på ett antal strategiska åtgärder ur vilka ett stärkt samarbete kan uppkomma.

Forskar- och studentrörligheten är central för samarbete. Denna beror  bland annat  på finansiella möjligheter och svenska lärosätens attraktivitet, och bromsas av administrativa hinder. Vi föreslår följande åtgärder:

• För att öka attraktiviteten bör det  undersökas om det går att samordna marknadsföringsaktiviteter för lärosätena på svensk eller nordisk basis.
• Naturliga finansieringsåtgärder är olika former av stipendiefonder och även ökade möjligheter för lärosätena att etablera egna stipendiefonder.
• Administrativt blir Sverige mer attraktivt med viseringsregler som är anpassade till forskarrörlighet – till exempel en ”fast track” för strategiskt viktiga forskare.
• Det bör undersökas hur viktig studentmobilitet är för högkvalitativ doktorandrekrytering.
• Studentmobiliteten kan stärkas av att Sverige sluter avtal med Indien om ömsesidigt erkännande av examina.
• De administrativa hindren och möjligheterna för uppdragsutbildning och satellitcampus bör undersökas.
• Möjligheten till att etablera ett ”Friends of Sweden” alumninätverk som sammanställer alumninätverk på en svensk nationell nivå bör undersökas.

Finansiering av forsknings- och innovationssamarbeten är en hörnsten för sådant samarbete. Det finns utrymme att stärka finansieringssituation genom främst organisatoriska åtgärder. Det föreslås därför följande åtgärder:

• Svenska forskningsfinansiärer bör ges ökad flexibilitet för att möjliggöra deltagande i strukturerade samarbeten (såsom forskningsavtal)  där man möter den indiska  ”topdown”-modellen. Detta är inte minst viktigt då man har att göra med avsevärt större organisationer än de svenska.
• En  köparfinansieringslösning som bygger på lån och som är lämpligt utformade för svenska små och medelstora företag bör undersökas då det finns indikationer på att produktutveckling på den indiska marknaden hämmas av brister i kapitalförsörjningen.
• Den indiska finansieringsbasen för innovation bör undersökas ytterligare med syftet att möjliggöra indisk finansiering av svenska företags produktutveckling i Indien.

Organisering för att jämka de indiska och svenska systemen kräver resurser och kunskap bland såväl myndigheter som lärosäten. Vi föreslår därför följande:

• Organisatoriska resurser behöver avsättas  både i Sverige och i Indien eftersom problematiken bottnar i att jämka samman två olika FoU/I-system – inte att anpassa det ena efter det andra.
• Organiseringen och dimensioneringen av den svenska närvaron i Indien för processtöd bör  undersökas. Sannolikt behöver denna förstärkas samt samordningen mellan de olika svenska aktörerna förbättras. En ökad svensk proaktivitet gentemot de indiska aktörerna på plats bör ske om samarbetet skall stärkas. 
• En  aktivitet som skulle stärka helheten i FoU/I-samarbetet är ett Sverigebaserat Indienfokuserat forum där aktörer och genomförare kan samlas för erfarenhetsutbyte, identifiering av gemensamma intressen och, där så är befogat, utveckling av samordnade initiativ.

1 För en insiktsfull jämförelse, se Harvard professorn Tarun Khanna’s bok ”Billions of Entrepreneurs: How China and India Are Reshaping Their Futures--and Yours” (HBSP 2007)

2 Med “bottom-up” menas här en modell med starka inslag av forskarinitierad forskning, distribuerad styrning och prioritering, och lite central toppstyrning. Detta skall jämföras med en mer centralistisk modell med större inslag av politisk- eller myndighetsstyrning av prioriteringar och mekanismer (”top-down”).