Den demografiska utvecklingen innebär att flera av Sveriges regioner står inför en betydande utmaning att hantera den framtida kompetens- och arbetskraftsförsörjningen. Tillväxtanalys har därför fått regeringens uppdrag att utveckla strategier för regional kompetens- och arbetskraftsförsörjning, och den här rapporten utgör redovisning av uppdraget.

De strategier och verktyg som presenteras syftar till att ge en överblick och en struktur för hur regionerna kan arbeta med kompetens- och arbetskraftsförsörjning. Rapporten innehåller en beskrivning av de viktigaste frågorna och arbetssätten, samt regionala exempel på metoder och verktyg. Rapporten innehåller även en diskussion om hur regionerna kan arbeta med kompetensförsörjning för att främja innovation, jämställdhet, integration och mångfald.

En regional kompetens- och arbetskraftsbrist kan hanteras på två olika sätt: (i) att bättre ta tillvara den kraft som finns inom regionen, eller (ii) att locka arbetskraft till regionen. Med utgångspunkt ur dessa två arbetssätt har Tillväxtanalys utarbetat följande fem strategier:

Strategi 1 – Kompetensutveckling

Strategi 2 – Ökat arbetskraftsutbud

Strategi 3 – Inpendling

Strategi 4 – Inflyttning

Strategi 5 – Invandring.

Den första strategin, kompetensutveckling, innefattar (i) att anställa personal med annan kompetens och att på så sätt anpassa arbetsuppgifterna mot befintlig kompetens, (ii) att kompetensutveckla eller omskola befintlig arbetskraft, samt (iii) att försöka anpassa det regionala utbildningsutbudet till den regionala efterfrågan. Den andra strategin, ökat arbetskraftsutbud, innebär att försöka öka arbetskraftsutbudet genom att öka deltagandet i arbetskraften. Denna strategi innebär bl.a. att få en snabbare genomströmning i utbildningssystemet samt att få arbetstagare att arbeta längre upp i åldrarna.

De två första strategierna innefattar således olika angreppssätt för att bättra ta tillvara den kraft som finns inom regionen. Det finns dock en begränsning till vilken grad den regionala efterfrågan kan tillgodoses av arbetskraft från den egna regionen. I dessa fall måste arbetskraft komma till regionen. Strategi 3, 4 och 5 handlar därför om inpendling och inflyttning från andra regioner, samt arbetskraftsinvandring från andra länder. De två sista strategierna innefattar således att skapa en regional attraktivitet.

I rapporten diskuteras även viktiga förutsättningar för att den regionala nivån skall kunna lyckas med sitt uppdrag. En av de kanske viktigaste förutsättningarna för regionernas arbete är en fungerande flernivåstyrning. Regionerna upplever dock brister i hur flernivå­styrningen fungerar, vilket innebär att det finns ett behov av att skapa en tydligare struktur för samverkan.