Studieområde:

Bättre statistik för en bättre regional- och landsbygdspolitik

I den här rapporten presenterar Tillväxtanalys 14 förslag till förbättringsmöjligheter inom området regional statistik och för beskrivning av landsbygdens verksamheter samt en ny landsbygdsindelning.

Tillväxtanalys har fått regeringens uppdrag att belysa möjligheterna att förbättra tillgången till statistik och fakta för att beskriva och analysera regioner och landsbygder. Detta kan ses mot bakgrund av att samhället och ekonomin har blivit alltmer komplex och dynamisk och att politiska beslut är beroende av ett så bra statistiskt underlag som möjligt. Sverige har ett mycket väl utvecklat offentligt statistiksystem, men förändrade förutsättningar kräver anpassningar även i Sverige.

Statistiken är inte längre endast en informationskälla för besluts­ändamål utan är idag i allt större utsträckning en grundläggande faktor i beslutsfattandet. Många beslut om företagsinvesteringar och offentliga tillväxtåtgärder görs på basis av statistik om regioner och platser. Samtidigt finns behovet kvar att löpande få del av fakta, indikatorer och statistik inte minst när det gäller att följa upp olika politiska strategier och handlingsplaner. En mer evidensbaserad politik behöver statistik som uppfyller höga kvalitetskrav samtidigt som den snabbt ska svara på komplexa och flerdimensionella frågeställningar.

Nya politiska utmaningar som globalisering, innovation, klimat- och miljöförändringar, jämställdhet eller integration kräver ofta annan statistik än den som finns tillgänglig för att kunna dra nödvändiga lärdomar. Eftersom statistiken görs i relativt slutna spårbundna produktionssystem efter egna sektorsspecifika behov är det ofta svårt att få fram uppgifter om samhällsfenomen med flera dimensioner, inte minst regionala frågeställningar.

Ansvaret att tillhandahålla regional statistik ligger hos statistikansvariga myndigheter som många gånger även har ett ansvar inom den regionala tillväxtpolitiken. Tillväxtanalys menar att regeringen har en betydande roll i detta och föreslår att regeringen i högre utsträckning uppmanar myndigheter att beakta försörjningen med regional statistik när de ska ta fram långsiktiga interna strategier som ska vägleda i deras arbete med regionala tillväxtfrågor. En bättre samordning av statistikproduktionen borde också leda till ett förbättrat utbud av regional statistik. Tillväxtanalys föreslår att SCB får en tydligare roll när det gäller samordning av offentlig regional statistik.

Inom ramen för detta uppdrag ska vi även undersöka vilken regional statistik som kan tillgängliggöras snabbare. Vad som är viktigt är dock framför allt avhängigt politikens innehåll, strategier och program. Men, oberoende av detta finns det grundläggande frågeställningar inom den regionala tillväxtpolitiken och som kan rubriceras under: människor (humankapital), företag, miljö och klimat och flöden mellan dessa.

Utifrån detta har vi undersökt ett antal specifika statistikområden. I vissa fall bedömdes utbudet och produktionstiden vara tillräckligt bra för övergripande analyser och uppföljningar ner till kommunnivå. Detta gäller exempelvis befolkningsstatistik, befolkningens utbildningsnivå men även den registerbaserade arbetsmarknads­statistiken (RAMS). Inom andra statistikområden är det svårare att få fram regionala uppgifter. Till dessa räknas miljö- och energistatistik, men även regional exportstatistik. Statistiksekretess och en restriktiv syn på företagens uppgiftslämnarbörda kan försvåra tillgången till regional statistik. Ett konkret förbättringsförslag viktigt för en snabbare bedömning av det ekonomiska läget i regioner är att återigen tillhandahålla preliminära uppgifter om bruttoregionalprodukten (BRP).

Det kan vara svårt att snabba upp produktionstiden av statistik med samma krav på kvalitet och kostnader för producenter och uppgiftslämnare. En annan möjlighet är att förlita sig på kortsiktig regional statistik för att täcka informationsbehoven när det gäller nulägesbeskrivningar eller trendframskrivningar. Det finns få registerbaserade källor som kan användas i detta sammanhang och färre som kan användas för att direkt tolka det ekonomiska läget i regioner. Specifika enkätundersökningar som arbetskraftsundersökningen (AKU) eller konjunkturbarometern är för det mesta bättre lämpade för att avspegla konjunkturella förändringar, men dessa är sällan tillgängliga på en lägre nivå än län.

Modellbaserade skattningar kan i vissa fall vara ett acceptabelt alternativ för att avspegla konjunkturförlopp. Tillväxtanalys kommer också inom ramen för arbetet med Raps-statistikdata­basen att undersöka möjligheten att återigen erbjuda regionala modellbaserade lönesummor som en snabb indikator på regioners konjunkturella läge.

Det finns både kvantitativa och kvalitativa informationskällor för att belysa kortsiktiga förändringar. På samma sätt som statistik används i olika internationella indikatorer med syfte att jämföra olika länder, borde även olika regionalstatistiska datakällor användas för att på ett bättre sätt avspegla regioners aktuella läge och utveckling. I samband med att nya indikatorer ska tas fram till uppföljningen av den kommande nationella strategin för regional tillväxt bör man också beakta möjligheten att använda sammansatta mått för beskrivning och analys av utveckling och tillväxt i regioner. Inom ramen för ett sådant uppdrag borde det också finnas utrymme att belysa möjligheterna att sammanväga olika statistikkällor för att få en bättre bild av det aktuella läget i regionen.

Det finns stora utmaningar och möjligheter för landsbygden. Nya energikällor som vindkraft och biomassa, växande tätorter och förändrade friluftsintressen, naturvård och invandring förändrar många landsbygder. Trots att landsbygden har blivit mer mångfacetterad ur ett ekonomiskt perspektiv är jord- och skogsbruk fortfarande landsbygdens enskilt största verksamhet. Förändrade förutsättningar, en större internationell konkurrens och en annan efterfrågan på jordbrukets produkter kräver dock ständiga anpassningar och förändringar.

Att kombinera olika verksamheter inom ett jordbruksföretag är en viktig fråga och kan ses som en reaktion på ökat förändringstryck. Det finns detaljerade enkätundersökningar som ger en god bild av hur jordbruksföretagarna utnyttjar de resurser de använder för sin jordbruksverksamhet och annan näringsverksamhet. Genom att försöka sammanföra sådana enkäter med annan registerdata borde forskare kunna förbättra kunskapen om jordbruksföretagens strukturförändring och roll på landsbygden. Tillväxtanalys föreslår att möjligheter för kombination av mikrodata i register och specifika enkätundersökningar undersöks vidare av Jordbruksverket och SCB.

Kombination av verksamheter hos jordbruksföretaget borde dock i högre utsträckning kunna utläsas från befintligt registerdata. Definieras jordbruksföretag på samma sätt som andra företag och också med vissa krav på omfattning och sysselsättning, underlättas förmodligen även skattningen av andra verksamheter inom jordbruksföretaget. I ett företag eller på ett arbetsställe kan en eller flera ekonomiska aktiviteter utföras som beskrivs i en eller flera kategorier av svensk näringsgrensindelning (SNI). Den huvudsakliga aktiviteten vid ett företag används vanligtvis för avgränsning av företagens näringsgrenstillhörighet, men övriga registrerade aktiviteter borde således kunna användas för att skatta eventuell kombinationsverksamhet, inte minst vid jordbruksföretag. Tillväxtanalys föreslår att regeringen ger de statistikansvariga myndigheterna (Jordbruksverket och SCB) i uppdrag att närmare undersöka möjligheten att använda sekundära aktiviteter enligt SNI-klassificering som en källa för att mäta kombinationsverksamhet vid jordbruksföretag.

För att hitta en så bra bas som möjligt för jämförelser mellan olika verksamheter inom och utanför jordbrukssektorn är det nödvändigt att undersöka samstämmighet mellan olika specifika statistikkällor. Tillväxtanalys föreslår att SCB och Jordbruksverket får i uppdrag att utreda och presentera hur företagen i lantbruksregistret överensstämmer med företagen i SCB:s företagsregister och i den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken RAMS.

En beskrivning av landsbygdens strukturella förändringar förutsätter en geografisk avgränsning under kommunnivå, men också statistik som kan fylla denna avgränsning med innehåll. Koordinatsatt statistik kopplad till fastighetspunkter och arbetsställen kan utgöra en sådan källa. Kvaliteten på adresser har också förbättrats avsevärt jämfört med tidigare, även om vissa kvalitetsbrister i adressregistret kvarstår. Detta begränsar också möjligheten att beskriva utvecklingen på landsbygden. En enhetlig, men inte nödvändigtvis gemensam, fysisk avgränsning av landsbygden är en förutsättning för att identifiera olika ekonomiska och sociala företeelser på landsbygden.

Tillväxtanalys har genom en översiktlig analys visat att det är möjligt att beskriva vilka verksamheter som bedrivs av andra företag än jordbruksföretag på landsbygden. Geografiskt högupplöst statistik kan således utgöra en intressant utgångspunkt för sådana och andra regionalekonomiska analyser som har lokal specialisering och differentiering som utgångspunkt. En förutsättning för detta är en fortsatt förbättring av arbetsställens geokodning. Tillväxtanalys föreslår regeringen att uppdra till SCB att vidare undersöka det långsiktiga resursbehovet för att förbättra geokodningen av koordinatsatt arbetsställestatistik så att den ger en tillräckligt bra bild av landsbygdernas verksamhetsstruktur. En allmän åtkomst till sådan statistik är dock av många skäl inte möjlig. Denna typ av fakta och statistik borde upparbetas och tillhandahållas av statliga expertmyndigheter såsom Jordbruksverket och Tillväxtanalys. Berörda myndigheter som Tillväxtanalys och Jordbruksverket kan också utveckla sitt samarbete i fråga om hur man beskriver landsbygden.

En gemensam avgränsning och indelning av landsbygd kan på många sätt underlätta beskrivning och analys av utvecklingen av gles- och landsbygder. Detta borde också främja en högre grad av evidensbaserat beslutsfattande och lärande inom landsbygds­politiken på alla beslutsnivåer.

Med utgångspunkt i kommuner, som för det mesta är den minsta gemensamma nivån på offentligt tillgänglig statistik på SCB:s webbplats, föreslås en typologisering av kommuner på basis av befolkningstäthet, befolkningsstorlek och befolkningens närhet till befolkningsagglomerationer. Indelningen i olika grupper av kommuner bygger på arbeten från Eurostat och OECD och kan därför även underlätta internationella jämförelser.

Indelningen utgår från befolkning i koordinatsatt statistik (kilometerrutor) för att beräkna den rurala och icke rurala befolkningen i en kommun och olika tröskelvärden för att bestämma kommunens grupptillhörighet. Den föreslagna grundindelningen har tre kommuntyper:

  • kommuner med mindre än 20 procent av befolkning i rurala områden och en samlad folkmängd på minst 500 000 invånare
  • övriga kommuner med mindre än 50 procent befolkning i rurala områden
  • kommuner med minst 50 procent befolkning i rurala områden

Tillväxtanalys föreslår att indelningen i tre kommuntyper används av statliga myndigheter för generella, övergripande beskrivningar av kommuner i ett landsbygdsperspektiv.

Den tredelade indelningen kan vara för grov för att relatera till mer specifika förutsättningar och potentialer. Detta görs bättre genom en komplettering som tar hänsyn till befolkningens närhet till större städer. Kommunen klassificeras som nära en stad när 50 procent av befolkningen har mindre än 45 minuters resväg till en agglomeration större är 50 000 invånare. För att särredovisa mycket avlägset belägna glesbygdskommuner används ytterligare ett kriterium på befolkningens genomsnittliga resväg till större agglomerationer.

Kombineras de ursprungliga kommuntyperna med antagande om närhet till städer större än 50 000 invånare får man fram förslaget på den utvidgade klassificeringen i sex kommuntyper. Dessa är:

  • Kommuner med mindre än 20 procent av befolkningen i rurala områden och en samlad folkmängd på minst 500 000 innevånare.
  • Övriga kommuner med mindre än 50 procent av befolkningen i rurala områden och minst 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg till en agglomeration med minst 50 000 invånare.
  • Övriga kommuner med mindre än 50 procent av befolkningen i rurala områden och mindre än 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg till en agglomeration med minst 50 000 invånare.
  • Kommuner med minst 50 procent av befolkningen i rurala områden och minst 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg till en agglomeration med minst 50 000 invånare.
  • Kommuner med minst 50 procent av befolkningen i rurala områden och mindre än 50 procent av befolkningen med mindre än 45 minuters resväg till en agglomeration med minst 50 000 invånare.
  • Kommuner med hela befolkningen i rurala områden och en i genomsnitt längre restid än 90 minuter till en agglomeration med minst 50 000 invånare.

Tillväxtanalys föreslår att indelningen i sex kommuntyper används av statliga myndigheter för att relatera till mer specifika förutsättningar och potentialer i generella och övergripande beskrivningar av kommuner i ett landsbygdsperspektiv.

Den föreslagna indelningen har fördelen av att ha en hierarkisk struktur och uppbyggnad som kopplar ihop en fysisk landsbygdsavgränsning med aspekter av befolkningsstorlek och tillgänglighet viktiga i beskrivningen av agglomerationsekonomier.

För att indelningen ska vara kommunicerbar i olika sammanhang är det nödvändigt att förenkla benämningen på de olika typerna. Det kan finnas vissa svårigheter att komma överens om gemensamma begrepp för att beskriva olika typer av landsbygder. Svårigheterna med begreppsval borde dock inte vara ett hinder för att använda den nya landsbygdsindelningen. Tillväxtanalys väljer därför att inte rekommendera några andra begrepp och beteckningar än de som redan används i Tillväxtanalys FA-regiontypologisering. Tillväxtanalys uppmanar eventuella användare att tillämpa egna begrepp och beteckningar efter egna behov under förutsättning att användare tydligt hänvisar till Tillväxtanalys kommunindelning.

Tillväxtanalys föreslår att den föreslagna nya landsbygdsin­delningen följs upp med jämna mellanrum i samråd med berörda myndigheter.

Gjorda korrigeringar:

Ny formulering ”Kommuner med mindre än 20 procent av befolkningen i rurala områden och en med angränsande kommuner samlad folkmängd på minst 500 000 invånare” (komplettering i kursiv) (s. 10, 15, 61, 67,71).

Ny formulering ”Kommuner med hela befolkningen i rurala områden och med minst 90 minuters genomsnittlig resväg till en agglomeration med minst 50 000 invånare” (förändring i kursiv) (s. 10, 15, 67, 68, 71).

Bättre statistik för en bättre regional- och landsbygdspolitik

Serienummer: Rapport 2014:04

Diarienummer: 2013/304

Ladda ner rapporten Pdf, 4.2 MB.

test

Håll dig uppdaterad, prenumerera på vårt nyhetsbrev