Hur kan Sverige bedriva en framgångsrik innovations­politik?

– En metodrapport om att jämföra resultat från politiska insatser

Staten investerar i många olika typer av insatser inom området: allt från finansiella stöd till unga innovativa teknikföretag till forsknings­centrum där akademi och näringsliv samverkar. I den här rapporten tar vi ett viktigt steg mot att utveckla och ompröva innovations­politiken — med stöd i evidens.

Rapporten är en del av ramprojektet Innovationsstöds kostnadseffektivitet

Syftet med rapporten är att ge bättre kunskap om vad statens satsningar leder till. Det gör det möjligt att sätta en insats kostnad i relation till dess resultat och jämföra olika insatser med varandra. Till exempel kan man se hur många patent eller forskaranställningar som skapas per satsad krona, och vilka insatser som fungerar bättre än andra.

Inom utvecklingsekonomin har detta arbetssätt använts i flera år. Det har lett till ett strukturerat sätt att ta fram evidens som grund för politiska beslut — och höjt kunskaps­nivån inom både utvecklingsekonomi och närliggande politikområden. Ett tydligt exempel är de många studier som undersöker vilka insatser som mest effektivt förbättrar barns läs­kunnighet. Genom sådana jämförelser kan man se vilka åtgärder som hjälper flest barn att lära sig läsa, givet en begränsad budget. Vi ser goda möjligheter att arbeta på liknande sätt inom innovationspolitiken. Det finns metodologiska utmaningar, och arbetet kommer ta tid. Men Sverige har chansen att visa vägen som ett föregångsland.

Rapporten genomför två analyser i syfte att förklara och testa hur olika innovations­politiska insatser bäst kan jämföras. För det första identifieras och diskuteras metod­alternativ för att analysera kostnader och effekter av innovationspolitiska åtgärder, med utgångspunkt i den befintliga forskningslitteraturen. För det andra genomförs en kostnads­effektberäkning av Eurostars – ett direkt stöd till forskning och utveckling (FoU) – baserat på insikter från litteraturöversikten. Eurostars har tidigare utvärderats av Tillväxtanalys och används här som fallstudie.

Våra rekommendationer

• Regeringen bör arbeta för en systematisk användning av "Value-for-money" (VfM)-analyser inom innovationspolitiken. Detta eftersom fler analyser ger bättre underlag för politikutveckling och -omprövning. Målet är att olika typer av innovationspolitiska insatser blir jämförbara.
• Tillväxtanalys fortsätter att ta fram VfM-analyser och utveckla en metod för att jämföra dessa med egna och internationella studier. Resultatet sammanställs sedan i underlag till regeringen.
• Regeringen bör ställa krav på genomförande myndigheter att sammanställa och redovisa kostnader.
• Regeringen bör fortsätta arbeta för fler effektutvärderingar (se Tillväxtanalys 2023a), gärna redan i planeringsfasen av nya satsningar – som inom svensk arbetsmarknadspolitik (se Tillväxtanalys 2024a).
• Regeringen bör ge i uppdrag åt en lämplig myndighet, till exempel Ekonomistyrnings­verket/Nya statskontoret eller Tillväxtanalys, att skapa gemensamma riktlinjer för vilka effekter som ska mätas, hur de ska värderas och över vilken tidsperiod.
• Regeringen och myndigheter bör samarbeta internationellt, till exempel inom OECD, för att utveckla gemensamma metoder och jämförelsematerial.