Ang. Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet (SOU 2015:56)

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) har getts möjlighet att lämna synpunkter i rubricerat ärende.

Tillväxtanalys delar utredningens grundsyn av att definitionen av livskvalitet behöver breddas.

Tillväxtanalys har dock uppfattningen att utredningens förslag att självuppskattad livstillfredsställelse inte ska ingå som mått på livskvalitet, kan ifrågasättas. Flertalet studier har gjorts där det slagits fast att den självskattade livstillfredsställelsen är ett användbart mått för livskvalitet. Till exempel, i Stieglitzrapporten föreslås att subjektiva välfärdsindikatorer, såsom självuppskattad livstillfredsställelse bör ingå i nationella mätningar av välfärden, tillsammans med dito indikatorer av objektiv och social art. Det är av betydelse att ha ett mått som är internationellt jämförbart och med tanke på att många länder, samt organisationer såsom OECD använder självuppskattad livstillfredsställelse som mått på livskvalitet verkar det ologiskt om Sverige ska vara avvikande.

Utredningen föreslår tio komponenter som grund för mätningar av livskvalitet: hälsa, kunskap och färdigheter, sysselsättning, ekonomiska resurser, politiska resurser och medborgerliga rättigheter, sociala relationer, säkerhet till liv och egendom, bostad, tidsutrymme samt livsmiljö. Tillväxtanalys uppfattar att dessa tio komponenter i vissa fall kan överlappa varandra, samtidigt som de utelämnar andra viktiga aspekter, såsom miljö. Att koordinera med OECD:s definition av livskvalitet genom Your better life index torde vara fördelaktigt.

Tillväxtanalys anser att det är av vikt att det vid en mätning av livskvaliteten går att göra fördelningsanalyser samt att det regionala perspektivet beaktas, såsom föreslås i utredningen.