Koldioxid­beskattning, företagens konkurrens­kraft och efter­frågan på arbets­kraft

Koldioxid­beskattning framhålls som ett av de viktigaste klimatpolitiska verktygen för att minska utsläpp. Den här studien bidrar till att öka förståelsen för den svenska koldioxidskattens förmåga att minska utsläpp hos tillverkningssektorn och hur den påverkar efterfrågan på olika sorters arbetskraft.

Ett stort antal länder har implementerat en koldioxidskatt. I många fall dock på en relativt låg nivå eller med undantag för industriella företag. Motivet har varit att värna om konkurrens­kraft och sysselsättning inom dessa sektorer. Det finns dock få empiriska studier som undersökt de faktiska effekterna av en koldioxidskatt på företagens konkurrenskraft och sysselsättning.

Hur koldioxidbeskattning påverkar efterfrågan på arbetskraft är dessutom i grunden en empirisk fråga. Å ena sidan ökar skatten företagens produktionskostnader genom ett högre pris, vilket enligt ekonomisk teori tenderar att minska efterfrågan på arbetskraft. Å andra sidan skapas incitament att byta till grönare produktionssätt, vilket kan kräva fler eller färre arbetare. Nettoeffekten är därmed inte uppenbar på förhand.

Den här rapporten bidrar med ny kunskap genom att studera de kausala effekterna av en höjning av den svenska koldioxidskatten inom tillverkningssektorn.

Studiens slutsatser

Enligt studiens resultat minskade utsläppen med 30 procent bland företag som fick höjd koldioxidskatt. Minskningen skedde bland annat genom en övergång från fossila bränslen till biobränslen. Sammantaget stödjer studien därmed att koldioxidbeskattning har en betydande effekt på företagens utsläpp.

Resultaten visar även en signifikant negativ effekt på företagens netto­omsättning och antal anställda, som båda minskade med i genomsnitt 6–7 procent. De negativa effekterna var större hos utsläppsintensiva företag och hos de företag som fick en relativt större skattehöjning. Den lägre efterfrågan på arbetskraft drevs främst av färre anställda utan gymnasieutbildning och i viss mån av äldre arbetstagare. Dock visar resultatet inga signifikanta effekter på lönenivåer hos drabbade företag.

En möjlig tolkning av våra resultat är att den gröna omställningen, påskyndad av en högre koldioxidskatt, riskerar förstärka redan existerande ojämlikheter på arbetsmarknaden. Detta eftersom personer med låg utbildningsnivå, som enligt resultaten drabbas hårdare, i genomsnitt har en högre arbetslöshet.

Det kan motivera till kompletterande politiska åtgärder såsom arbets­marknads­utbildningar inom bristyrken, exempelvis inriktade på yrken som efterfrågas med anledning av den gröna omställningen, och åtgärder som underlättar den geografiska matchningen på arbets­marknaden.