Sveriges processindustri håller sig i framkant när det gäller ekologisk hållbarhet men ger fortfarande upphov till stora punktutsläpp av växthusgaser och alstrar betydande avfallsmängder. Processindustrin, som förädlar naturresurser, levererar material för vidare tillverkning nerströms i leverantörskedjorna och har därmed avgörande påverkan på det ekologiska fotavtrycket av produkter. Omställningen till en resurseffektiv processindustri, vilket innebär att den är såväl koldioxid- som materialeffektiv, kan uppnås med en kombination av nya koldioxidsnåla produktionsmetoder samt fördjupade cirkulära processer med ökad återvinning och återanvändning av material samt energi. Ett flertal policyprocesser pågår på nationell och EU-nivå för att påskynda och främja dessa processer och parallellt löper initiativ och samarbeten inom och mellan industri och staten. De återvunna, sekundära, materialen konkurrerar ofta på samma marknad som de material som har tillverkats av primärt råmaterial genom koldioxidsnåla eller traditionella produktionsmetoder. De miljöpolitiska beslutsfattare som avser att främja marknaden för återvinning måste därför beakta marknaderna för primära material och de initiativ och den policy som bedrivs där. På motsvarande sätt måste de miljöpolitiska beslutsfattare som avser främja koldioxidsnåla produktionsmetoder beakta marknaderna för återvinning och de initiativ och den policy som bedrivs där. Syftet med det här projektet är att bygga en kunskap kring hur dessa komplexa marknader fungerar.

I det här kunskapsprojektet analyserar vi de bakomliggande förutsättningarna och policyutmaningarna i omställningen till en resurseffektiv processindustri. I centrum av analysen står de återvunna materialen och cirkulära processer för materialanvändning.