I den här rapporten reflekterar vi kring resultaten av fyra genomförda studier som utifrån olika perspektiv belyser statens roll för att underlätta näringslivets framtida kompetensförsörjning. I fokus är insatser för att stödja kompetensutveckling och lärande.

Syfte

Syftet med denna rapport är att öka förståelsen för hur staten kan underlätta kompetensutveckling och lärande för att möta näringslivets kompetensbehov. Rapporten bygger på resultaten från fyra studier på temat ”Hur kan staten underlätta näringslivets kompetensförsörjning?”.

Resultat

Vi drar följande slutsatser, som ur olika perspektiv behandlar hur styrmedel för kompetensomställning kan underlätta kompetensförsörjningen till näringslivet:

• Fortsatta investeringar i yrkeshögskolan är motiverade
  Våra analyser av yrkeshögskolan visar att det är en framgångsrik och samhällsekonomiskt lönsam utbildningsform. Lön och arbetsmarknadsutfall påverkas positivt av deltagande i utbildning. Det gäller inte bara yngre deltagare (19–29 år) utan även äldre vuxna (30–54 år).
  
• Oklart om det är personalutbildningar eller annat lärande som driver effekterna
  Personalutbildningar (det vill säga utbildning som helt eller delvis bekostas av företag) fyller en funktion för humankapitalets utveckling. Empiriska studier har svårt att dra tydliga skiljelinjer mellan vad som driver positiva effekter av personalutbildning. Är det personalutbildningarna i sig eller hänger det ihop med det arbetsplatsförlagda lärandet som sker i praktiken och i takt med att arbete utförs?
• Det saknas utvärderingar av ekonomiska stimulansåtgärder riktade till företag
  Det begränsade kunskapsunderlaget om effekterna av olika stimulansåtgärder av personalutbildning är en anledning till försiktighet vid övervägande av stimulansåtgärder till företag.
  
• Särskilda satsningar bör utgå från behov och från företagens befintliga nätverk
  Baserat på erfarenheterna från tidigare satsningar bör staten vara återhållsam med mer direkta stöd till enskilda företag. Staten bör i stället nyttja företagens befintliga nätverk, i större utsträckning utgå från företagens behov och fokusera på mer generella informationsbrister i företag.
• Staten bör fokusera på informationsbrister i företag
  En slutsats är att företagens informationsbehov behöver beaktas i politikutformningen. Särskilda satsningar bör fokusera på generell information om hur kompetens kan planeras, organiseras och utvecklas. Staten bör också fokusera på att motverka informationsbrister, exempelvis för att skapa bättre kännedom om utbildningsmöjligheter och utbildningsutbud.
  
• Kunskapsluckor som vi identifierat
  Forskningen om hur kompetensförsörjningsprocesser ska förstås är framför allt inriktad på större företag. Bristen på kunskap om företagens kompetensarbete, som ökat i betydelse i takt med att ekonomin blir mer kunskapsintensiv, utgör väsentliga hinder för policyutformningen på området. Covid-19-pandemin har dessutom inneburit en snabb utveckling med flexiblare arbetssätt och nya sätt att organisera kompetens.