I den här slutrapporten för projektet Hur påverkar regleringar svensk innovationskraft? sammanfattar vi projektets policyrelevanta lärdomar om att hantera det så kallade taktproblemet mellan innovation och reglering.

Taktproblemet syftar på missmatchningen mellan den hastighet som innovationer utvecklas och sprids med och tiden det tar att utreda, tolka, utveckla och implementera lagar och regler för att hantera innovationerna.

I fyra tidigare delstudier har vi genomlyst hur och varför taktproblemet är en viktig fråga för innovationspolitiken och andra sakområden. Genom en systematisk genomgång av forskningslitteratur, omvärldsbevakning och empiriska fallstudier belyser vi utmaningar med att hantera taktproblemet samt vad som görs och kan göras för att hantera problematiken bättre.

I rapporten lyfter vi flera brister i hur svensk förvaltning hanterat taktproblemet. Det handlar om brister inom systematik, proaktivitet och ansvarsfördelning vid hantering av taktproblematik. Mot den här bakgrunden föreslår vi ett antal policyåtgärder som kan förbättra förutsättningarna för svensk förvaltning att hantera taktproblemet.

Förslag till policyåtgärder

Expertråd som följer trender

Vi föreslår bland annat att man inrättar ett expertråd som har till uppgift att följa tekniska trender för att bättre kunna se hur de kan komma att krocka med nuvarande lagar och regler. Reglerare (lagstiftare, domstolar, utförande- och tillsynsmyndigheter) behöver aktuell kunskap om framväxande och snabbrörlig teknik och vilka möjligheter och hot de för med sig samt hur de kopplar an till befintliga lagar och regler. Ett expertråd kan styrka omvärldsbevakning och ha en framsyn om var taktproblem kan komma att uppstå.

Se och lära av EU

Ett annat förslag är att svensk förvaltning lär sig mer av EU och hur de jobbar med frågorna. EU har i sitt arbete med att hantera taktproblemet implementerat flera metoder och arbetssätt som forskningslitteraturen förespråkat och som syftar till att bemöta taktproblemet med ett adaptivt förhållningssätt. Bland annat regulatoriska sandlådor, löpande översyn av lagstiftning och strukturerad teknikspaning. Det finns också generella riktlinjer som stipulerar att EU-kommissionens tjänstemän ska överväga mjuk lagstiftning innan de föreslår bindande regler och att de ska väga in effekter på innovation i deras överväganden för utveckling och uppdatering av EU-policy.

Innovationscentrum som stöd i teknikutveckling

Vi föreslår även att inrätta innovationscentrum. Innovationscentrum är mindre enheter som genom att svara på frågor, om hur innovation tolkas av befintliga regleringar, bidrar till att minska osäkerheten kring innovationer och skapar bättre förutsättningar till att experimentera med ny teknik i de fall det krävs tillstånd. Genom att vara en länk mellan teknikutveckling och reglering minskar centrumen även kunskapsasymmetrier.

De policyåtgärder vi föreslår ska helst ge tydliga positiva effekter på innovation och minskade sidoeffekter. Det går att förbättra utvärderingsbarheten av det här området med relativt enkla medel. Vilket i förlängningen kan ge en tydligare bild över vad som fungerar i svensk näringspolitik och hur väl det fungerar. Därför är det viktigt att ta tillfället i akt och sätta upp nya policyåtgärder så att de i största möjliga mån går att effektutvärdera. Tillväxtanalys har tidigare beskrivit hur utvärderingsbarheten kan förbättras (Tillväxtanalys, 2024a Pdf, 756.4 kB., Tillväxtnalays 2023a Pdf, 627.6 kB.).