Behovet av innovativa lösningar för att åstadkomma en snabb omställning till ett hållbart samhälle står högt på regeringens agenda. Samtidigt reser behovet en snabbt ökande efterfrågan på metaller och mineraler.

– En tydlig trend, inte minst i Europa, är att det inte räcker att utveckla innovativa lösningar för den gröna omställningen. Lösningarna behöver också vara tillverkade av hållbart producerade metaller, säger Tobias Persson, analytiker vid Tillväxtanalys.

Uppsjö av certifieringssystem

Idag finns det över fyrtio olika certifieringssystem för hållbar utvinning av metaller och mineral. Vissa rör bara en enda mineral medan andra rör utvinning från specifika geografiska områden. Några certifikat är mer heltäckande. Hur man kan skapa trovärdighet och acceptans för dessa certifieringssystem är något som vi har analyserat i rapporten ”Spårbarhet och märkning av hållbara metaller och mineral” (PM 2019:01).

Nästan alla certifierings- och spårbarhetssystem för metaller och mineral syftar idag till att säkerställa att dessa uppfyller minimumkrav, inte minst kopplade till mänskliga rättigheter och lokal miljöpåverkan. Slaveri, barnarbete och finansiering av väpnade konflikter är viktiga områden.

Minimum- och premiumkrav

Metaller som ofta hamnar i fokus är så kallade innovationskritiska såsom kobolt, 3TG (tenn, tantal, volfram och guld) , sällsynta jordartsmetaller och grafit (se Figur). Metallerna är viktiga för den gröna omställningen av samhället. Det leder till ökad efterfrågan.

Inom svensk gruvnäring dominerar emellertid så kallade bulkmetaller, inte minst järnmalm och koppar. Eftersom varje produkt kräver stora volymer bidrar utvinningen till stora utsläpp av växthusgaser. På denna typ av metaller ställs, utöver ovan nämna minimumkrav, ibland även premiumkrav som framförallt avser redovisning av utsläpp av växthusgaser.

Utmaning att öka efterfrågan på metaller med litet klimatfotavtryck

Globalt sett är klimatfotavtrycket från svensk stål- och kopparproduktion lågt. Att producera ett kilo av dessa metaller i Sverige innebär att utsläppen av växthusgaser blir lägre än om de producerats på de flesta andra ställen.

– En större betalningsvilja för metaller med låga klimatfotavtryck skulle stärka den svenska attraktiviteten. Det finns tecken på att utvecklingen är på väg åt detta håll. Byggindustrin i Sverige efterfrågar exempelvis allt oftare konstruktionsmaterial med lågt klimatfotavtryck och fordonsindustrin vill öka andelen återvunnet stål, aluminium och plast. En generell utmaning för denna utveckling är dock att företagen inte har kontroll på vilka leverantörer som finns i leverantörskedjan och därmed inte heller deras utsläpp, avslutar Tobias Persson.