Transforma: Varför klimatstatistiken skiljer sig åt
Det finns flera olika källor med statistik om Sveriges utsläpp av växthusgaser. Statistiken skiljer sig åt trots att samma begrepp används. I den här artikeln försöker Tillväxtanalys förklara varför statistiken skiljer sig åt genom att jämföra data från Naturvårdsverket, som beskriver utsläpp inom EU:s handel med utsläppsrätter, med data från SCB:s miljöräkenskaper.
Artikeln fokuserar på hur utsläppen fördelas mellan branscher – och vad skillnaderna säger om både statistiksystemen och ekonomin de beskriver. Det här gör vi för att belysa de metoder som ligger bakom statistiken i Transforma, som kommer från SCB:s miljöräkenskaper.
I en tidigare artikel tittade Tillväxtanalys på skillnaderna mellan källorna för Naturvårdsverkets territoriella utsläpp och SCB:s miljöräkenskaper. Läs artikeln: Transforma: Näringslivets utsläpp av växthusgaser i Sverige – Vad visar statistiken egentligen?
Mer information finns på Transforma – Tillväxtanalys webbplattform om näringslivets gröna omställning
Sammanfattning
Artikeln förklarar varför utsläppsstatistik från Naturvårdsverkets utsläppshandel (EU ETS) och SCB:s miljöräkenskaper skiljer sig åt.
Tillväxtanalys noterar att SCB:s miljöräkenskaper fångar en bredare bild av ekonomins utsläpp medan syftet med Naturvårdsverkets statistik är att företagen som ingår i handeln med utsläppsrätter ska överlämna korrekt antal utsläppsrätter.
Vårt resonemang utgår från tre faktorer:
- För det första är systemavgränsningarna olika. Rapporteringen av handeln med utsläppsrätter utgår från en anläggning medan statistiken från miljöräkenskaperna utgår från företagets hela verksamhet.
- Det andra är att de klassifikationer som används är olika – även om beteckningen ”bransch” används i båda fallen.
- Det tredje är att även om metoderna för att beräkna utsläppen är likartade så utgår statistiken baserad på handel med utsläppsrätter från egenrapportering av företaget som äger anläggningen, medan miljöräkenskapernas statistik beräknas av experter vid SCB och Svenska MiljöEmissionsData (SMED).
Slutsatsen är att statistiken inte kan eller bör jämföras rakt av, utan bör tolkas utifrån respektive systems metod och syfte.
Avslutningsvis är rekommendationen att utsläppsstatistik inom handel med utsläppsrätter bör användas för sitt syfte – att granska och hantera just handeln med utsläppsrätter. Vill man som statistikanvändare knyta branschernas utsläpp till andra parametrar som handlar om deras ekonomi, sysselsättning eller andra ekonomiska styrmedel, bör man i stället använda miljöräkenskaperna.
Handeln med utsläppsrätter och miljöräkenskaper – två källor till information om växthusgasutsläpp i Sverige
Utsläppshandeln inom EU ETS utgör ett system som ligger till grund för klimatpolitik, prissättning av utsläpp och företagens faktiska kostnader. Företag som ingår i handeln med utsläppsrätter rapporterar utsläpp från sina anläggningar till Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket sammanställer företagens rapporterade utsläpp, som både är identifierbara på anläggningsnivå och summerar resultat på aggregerad branschnivå. Statistiska centralbyrån å sin sida publicerar utsläppsdata i miljöräkenskaperna enligt System of Environmental-Economic Accounting, där utsläppen kopplas till hela ekonomin och företagens alla ekonomiska aktiviteter inom sin bransch.
Båda systemen används för att beskriva samma verklighet – hur mycket växthusgaser som släpps ut och var i ekonomin utsläppen uppstår. Men resultaten skiljer sig åt, ibland betydligt, även när de redovisas för, vad som kan tolkas vara, samma branscher. Det beror inte på mätfel, utan på att systemen bygger på olika principer: vilka utsläpp som ingår, hur de fördelas mellan verksamheter och hur ekonomin delas in. Vi går in mer i detalj längre ner i artikeln.
Att förstå dessa skillnader är avgörande. För beslutsfattare påverkar det hur man utformar klimatpolitik och riktar styrmedel. För analytiker och forskare handlar det om att kunna tolka statistiken korrekt och undvika felaktiga slutsatser om vilka branscher som faktiskt står för utsläppen. Och för allmänheten och näringslivet påverkar det bilden av ansvarsfördelning för omställningen.
En jämförelse som återspeglas i figur 1 indikerar att det finns större och mindre skillnader mellan datakällorna, men den jämförelsen är inte korrekt i sin utformning. Vi ska i detalj förklara varför det är så. Det vill säga, man kan inte jämföra statistiken på det sätt den visas i figuren.
Det vi tror oss kunna se är att utsläppen från miljöräkenskaperna generellt ligger på en högre nivå än utsläppen från inrapporterade data från handeln med utsläppsrätter. Inom järn- och stålindustrin, metallindustrin och kemiindustrin ligger dock utsläppen på en högre nivå sett utifrån data från handeln med utsläppsrätter.
Så vad beror skillnaderna på? Och varför är jämförelsen felaktig?

Figur 1 En (felaktig) jämförelse mellan data från anläggningar inom handeln med utsläppsrätter och officiell statistik från miljöräkenskaperna, år 2024
Källa: Naturvårdsverkets data om handel med utsläppsrätter och SCB:s miljöräkenskaper.
Olika systemavgränsningar ger olika resultat
Data inom EU ETS utgår från enskilda anläggningar. En anläggning är en tekniskt avgränsad verksamhet inom ett företag där utsläppen faktiskt uppstår, till exempel en ång- eller fjärrvärmecentral, en olje- eller gaspanna eller en industriell process som ett stålverk eller cementugn. Det är dessa anläggningar och inte företaget som helhet som omfattas av rapporteringskraven.
Företag som deltar i utsläppshandeln ska följa detaljerade metodkrav och deras utsläpp ska dessutom verifieras av en oberoende, ackrediterad granskare innan de rapporteras till Naturvårdsverket. Resultatet blir utsläppsdata med hög precision på anläggningsnivå, men som bara omfattar de anläggningar och verksamheter som ingår i handeln med utsläppsrätter. Under 2024 uppgick utsläpp för anläggningar, rapporterade till Naturvårdsverket, till knappt 17 miljoner ton, vilket är 36 procent av de totala territoriella utsläppen.
Statistiken i miljöräkenskaperna från Statistiska centralbyrån, som bygger på System of Environmental-Economic Accounting, utgår i stället från företagens ekonomiska aktivitet. Utsläppen kopplas till den bransch där företaget har sin huvudsakliga produktion och omfattar alla aktiviteter som hör till denna, exempelvis utsläpp från produktionsprocesserna och transporter.
Det innebär att miljöräkenskaperna fångar en bredare bild av ekonomins utsläpp, medan utsläppshandeln fokuserar på specifika, ofta stora och utsläppsintensiva anläggningar. Skillnaden i avgränsning gör att samma företag kan bidra till utsläpp i olika branscher i de två systemen, och att den totala utsläppsnivån för en bransch kan skilja sig åt beroende på vilken statistik som används.
Olika logik i klassificering ger olika resultat
De två statistikprodukterna använder också olika klassifikationer. SCB:s miljöräkenskaper bygger på Svensk näringsgrensindelning, SNI, som utgår från företagets huvudsakliga verksamhet. Denna klassifikation har utvecklats med åtanke att kunna jämföra statistiken globalt. Den är därför harmoniserad med EU:s klassifikation Nomenclature statistique des activités économiques dans la Communauté européenne (NACE) och FN:s klassifikation International Standard Industrial Classification of All Economic Activities (ISIC). Klassificeringen innebär i korthet att ett företag anges med en viss SNI-kod baserad på dess huvudsakliga aktivitet när det registreras hos Bolagsverket. Denna kod följer sedan med i produktionen av statistiken.
Svensk näringsgrensindelning brukar kalla grupper av näringsgrenar för ”branscher” vilka används inom miljöräkenskaperna, men även inom ekonomisk- och arbetsmarknadsstatistik. Detta betyder att en statistikanvändare kan göra en direkt jämförelse mellan olika statistikområden som använder denna klassifikation.
Naturvårdsverkets redovisning av utsläppshandeln följer en annan logik. Där utgår klassificeringen från anläggningens verksamhet och inte från företagets huvudbransch.
Det gör att samma utsläpp kan hamna i olika branscher i de två statistikprodukterna. I miljöräkenskaperna klassas utsläppen efter företagets huvudsakliga aktivitet, medan de i utsläppshandeln kopplas till den anläggning där de uppstår.
Ett exempel är Naturvårdsverkets sektor el och fjärrvärme. Där tillhör majoriteten av anläggningarna företag som huvudsakligen verkar inom SNI-branschen el-, gas- och ångförsörjning. Dessa företag står för cirka 3 miljoner ton av sektorns totala utsläpp på 3,8 miljoner ton, eller 82 procent. Resten fördelas dock på 12 andra SNI-branscher. Även om beloppen är låga för övriga branscher speglar figuren att flertalet företag inom olika näringsgrenar har anläggningar som hanterar uppvärmning.

Figur 2 Företagens SNI i Naturvårdsverkets sektor "El och fjärrvärme", 2024, andel av sektorns totala inrapporterade växthusgasutsläpp
Källa: Naturvårdsverket och egen beräkning.
Ett annat exempel gäller stålindustrin. I Naturvårdsverkets statistik räknas utsläpp från förbränning av stålgaser till järn- och stålindustrin. I miljöräkenskaperna redovisas de däremot där förbränningen sker. Om stålgaserna används i ett kraft- eller värmeverk hamnar utsläppen därför under el-, gas- och värmeförsörjning.
Olika metoder för beräkning av utsläppen ger olika resultat
De två statistikprodukterna skiljer sig också åt i hur utsläppen beräknas.
För utsläppshandeln gäller särskilda metodkrav enligt EU:s regelverk. Företagen ska använda den bästa tillgängliga metoden, dokumentera beräkningarna och låta dem granskas av en oberoende ackrediterad verifierare, innan utsläppen rapporteras till Naturvårdsverket. Beräkningarna bygger på flera olika metoder, bland annat via bränsleanvändning och utsläppskoefficienter, som är centrala metoder, men även direkta mätningar av utsläppsmängder.
Miljöräkenskaperna följer i stället EU:s förordning om europeiska miljöräkenskaper. Där beräknas utsläppen av SCB tillsammans med Svenska MiljöEmissionsData (SMED), främst utifrån energistatistik och utsläppskoefficienter per bränsleslag. För vissa processutsläpp, till exempel i kemi- och stålindustrin, används särskilda beräkningsrutiner som görs av SMED i tätt samarbete med relevanta företag. Resultaten granskas sedan av Eurostat.
Avslutningsvis är rekommendationen att utsläppsstatistik inom handeln med utsläppsrätter bör användas för sitt syfte – att granska och hantera just handeln med utsläppsrätter. Vill man som statistikanvändare knyta branschernas utsläpp till andra parametrar som handlar om deras ekonomi, sysselsättning eller andra ekonomiska styrmedel bör man i stället använda miljöräkenskaperna.
Korta fakta
Den här artikeln har tagit upp statistiken som redovisas inom ramen för handeln med utsläppsrätter. EU ETS (ETS 1) reglerar handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp från tillverkande industrier och anläggningar som producerar el och värme samt flygoperatörer och rederier.
EU reglerar hur, var och när företag måste rapportera in data för sina anläggningar via The Monitoring and Reporting Regulation. Det finns överlapp kring metodiken från den internationella rapporteringen via IPCCC och UNFCCC, men med den större skillnaden att inom EU ETS rapporterar företag själva sina utsläpp och den internationella rapporteringen görs av svenska myndigheter.
Miljöräkenskaperna produceras inom ramen för Sveriges Officiella Statistik och regleras i EU förordningen 691/2011 om europeiska miljöräkenskaperna. Miljöräkenskaper syftar till att sammanfatta och beskriva miljöpåverkan från ekonomiska aktiviteter och utveckling.
Transforma
Ta del av mer kunskap och statistik om näringslivets gröna omställning på Tillväxtanalys webbplattform Transforma