Publicerad 30 juni 2010

Regionernas arbetskraftsförsörjning

– en analys av nuvarande och framtida kompetens- och arbetskraftsförsörjning i Sveriges FA-regioner

Rapporten består av fyra huvudsakliga delar: (1) en kort inledande teoretisk översikt av kompetens- och arbetskraftsförsörjning, (2) en analys av regionernas nuvarande kompetensförsörjning, (3) en  analys av regionernas framtida kompetensförsörjning, samt (4) slutsatser och diskussion om hur eventuella obalanser kan motverkas.

Under den kommande tioårsperioden väntas ett stort utträde från arbetsmarknaden, främst inom branscherna vård och omsorg, jordbruk och tillverkning. Samtidigt väntas ett stort inträde på arbetsmarknaden av personer födda på 1990-talet. Det förväntas dock råda ett matchningsproblem då de som skall inträda på arbetsmarknaden inte har samma utbildning och erfarenheter som de som skall utträda. Det är också osäkert huruvida de personer som går i pension kommer att ersättas av någon med samma kompetens, eller om de kommer att ersättas överhuvudtaget.

Det scenario som modellerats med rAps förutsäger att sysselsättningen ökar i 38 av de 72 FA-regionerna och att det sker en fortsatt koncentration av både sysselsättning och befolkning till storstadsregionerna. Sysselsättningen förväntas minska i branscherna jordbruk, tillverkning och transport, men antas öka i övriga branscher.  

Den regionala tillgången på arbetskraft förväntas minska i relation till efterfrågan i de flesta FA-regioner. Innebörden av detta är att det  troligen kommer att råda en arbetskraftsbrist i ett flertal regioner. Det väntas framför allt råda en brist på arbetskraft med eftergymnasial utbildning och då främst med inriktning mot vård, teknik och naturvetenskap. Den största bristen på arbetskraft  förväntas för Lokala centra och Småregioner. 

För att klara arbetskraftsförsörjningen kommer flera regioner att behöva en betydande inpendling. Förutsättningarna för en omfattande inpendling försvåras dock i många regioner som är perifert belägna eller där en arbetskraftsbrist även förväntas för närbelägna regioner. Balansproblemet för eftergymnasialt utbildade inom vårdområdet är så omfattande att det inte är realistiskt att räkna med att kunna nå balans på respektive regional arbetsmarknad genom inpendling.

I vissa fall är det möjligt att bedriva verksamhet  med personal som har en annan utbildningsbakgrund än den som formellt efterfrågas. För vissa specifika utbildningskategorier, t.ex. inom vården, är det dock inte möjligt att substituera arbetskraft på detta sätt. Att senarelägga pensionsavgångar förväntas ej heller kunna råda bot på de obalanser som förväntas. 

De förväntade obalanserna skulle eventuellt kunna mildras genom en ökad inflyttning eller invandring av arbetskraft. Varifrån denna arbetskraft skall komma är dock oklart. Lyckas inte dessa obalanser lösas innebär det att delar av den verksamhet som idag bedrivs inte kommer att ha de nödvändiga förutsättningarna för att kunna bedrivas och måste därför flyttas eller omorganiseras på annat sätt.

Titel
Regionernas arbetskraftsförsörjning – en analys av nuvarande och framtida kompetens- och arbetskraftsförsörjning i Sveriges FA-regioner

Serienummer
Rapport 2010:06

Diarienummer
2009/278

Ladda ner rapportenPDF