Publicerad 02 januari 2013

Kostnadsutvecklingen för läkemedel på den omreglerade apoteksmarknaden

Enligt regeringens proposition 2008/09:145 syftar omregleringen till att ge konsumenterna ökad tillgänglig­het till läkemedel, bättre service och tjänsteut­bud samt fortsatt låga läkemedelskostnader. Marknaden för läkemedel kan delas upp i tre olika produktmarknad­er, där prissättningen sker på olika sätt. Prissättningen på receptfria läkemedel är fri. Denna marknad berörs huvudsakligen av avvecklingen av apoteksmonopolet den 1 juli 2009 och tillstånd för andra aktörer inom daglig­varuhandeln att från den 1 nov 2009 sälja ett urval av receptfria läkemedel. Prissättnings­modellen för utbytbara läkemedel eller läkemedel med generisk konkurrens reformerades i flera steg under 2009/2010. Bland annat infördes tak-priser och krav på att apoteken ska expediera den billigaste varan (månadens vara) på marknaden inom en varugrupp med generisk konkurrens. Samtidigt skedde en förstärkning av apotekens fastställda handelsmarginal. På marknaden för läkemedel utan alternativ gavs apoteken förändrade incitament att parallellimportera läkemedel från annat land.

Föreliggande rapport är inte en utvärdering av avvecklingen av apoteksmonopolet och dess påverkan på kostnadsutvecklingen för läkemedel. Fokus har istället varit på att utvärdera effekterna av ett antal regelförändringar på delmarknaden läkemedel med generisk konkurrens, vilka införts med syfte att förbättra marknadens funktionssätt och öka graden av generiskt utbyte.

Följsamheten i apoteksledet eller expedieringen av månadens vara har ökat markant och det nya regelverket har därmed haft avsedd effekt. Försäljningsandelen för månadens vara har ökat med mellan 25 och 29 procentenheter medan följsamheten mätt som laglig följ-samhet, det vill säga apoteken har agerat enligt intentionerna med regelverket, har ökat med mellan 37 och 40 procentenheter. Den ökade följsamheten har även påverkat prissättningen på generikamarknaden, vilket kunde förväntas. För samtliga utbytes­grupper är den genomsnittliga direkta reformeffekten för månadens vara att apotekens inköpspriser (AIP) ökat med elva procent medan försäljningspriserna (AUP) har ökat med 17 procent. AUP för övriga alternativ har minskat med sex procent medan AIP minskat med cirka 25 pro-cent. Skillnaden förklaras huvudsakligen av marginal­förstärkningen genom introduktionen av 10-kronan. Resultaten visar också att efter reformerna leder en ökad försäljningsandel för månadens vara inte till lägre prisbud, allt annat lika. Reformerna har ökat följsamheten och därigenom även påverkat prissättningen på generikamarknaden, men ytterligare ökad följsamhet har inte någon sådan effekt.

För att uppskatta den totala effekten av reformerna måste dock hänsyn tas till såväl samtliga priseffekter som sammansättnings­effekter, till följd av ökad försäljningsandel för produkter med lägst pris (månadens vara) och utbytegruppernas värdemässiga storlek. Därför analyseras utvecklingen för kostnaden per förskriven dygnsdos för olika preparat. Detta mått ger en uppskattning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för samhället.

Uppskattningen av kostnaden per dygnsdos, som anses vara det mest robusta resultatet, har sjunkit som en följd av reformerna. Kostnadssänkningen uppskattas till ungefär tio procent mätt i AUP och ungefär 30 procent mätt i AIP. Den större sänkningen för AIP förklaras dels av apotekens marginalförstärkning (10-kronan), dels av att en procentuell prissänkning i AIP ger en lägre procentuell sänkning av AUP på grund av de prisoberoende delarna i apotekens fastställda försäljningsmarginal. Kostnadssänkningarna i termer av AUP förklaras helt av de sänkta takpriserna som genomfördes sommaren 2009. Vore det inte för denna åtgärd skulle kostnaden per dygnsdos uttryckt i AUP tvärtom ha stigit något. Resultaten indikerar även att kostnadssänkningarna skulle ha varit större om inte de nya reglerna påverkat antalet företag med försäljning i respektive utbytesgrupp. Ökad följsamhet verkar ha lett till färre konkurrerande företag, vilket motverkat den kostnadssänkande effekten av ökad följsamhet.

Prisökningstakten för receptfria läkemedel enligt läkemedelspris­index (LMPI) har varit något högre än inflationen mätt som KPI från januari 2008 till oktober 2012. LMPI har ökat med cirka 8,5 procent medan KPI ökat med cirka sju procent under perioden. Läkemedels­prisindex ökade dock relativt mer fram till årsskiftet 2009/2010 medan KPI ökat mer än LMPI sedan dess. Annorlunda uttryckt har läkemedelsprisindex huvudsakligen ökat under tiden innan Apoteket AB mötte faktisk konkurrens, men prisökningstakten har sedan dess mattats av.

Det har tillkommit 330 apotek sedan avregleringen år 2009, vilket motsvarar cirka 36 procent. Den genomsnittliga apotekstätheten, det vill säga antal invånare per apotek, var tidigare näst sämst i Europa efter tätbefolkade Danmark. I september 2012 var apotekstätheten cirka 7 600 invånare per apotek, att jämföra med cirka 10 000 i juli 2009. Apotekstätheten har alltså ökat väsentligt i Sverige sedan apoteksreformen även om det förekommer regionala skillnader. Detta innebär att det stora flertalet av Sveriges konsumenter fått en mycket hög eller hög tillgänglighet till apotek medan situationen är oförändrad i områden som karaktäriseras av låg eller mycket låg tillgänglighet. Vad gäller tillgängligheten till receptfria läkemedel torde denna väsentligt ha förbättrats överlag till följd av det stora antalet övriga försäljningsställen, som uppgår till cirka 6 000. Slutligen har apotekens öppettider ökat markant från i genomsnitt 42 till 53 timmar/vecka.

Den förbättrade tillgängligheten och längre öppettider är kostnads­drivande, men har samtidigt ett värde för konsumenterna. Detta uppväger enlig Tillväxtanalys bedömning väl det faktum att priserna för receptfria läkemedel inte sjunkit, utan i stora drag följt inflations­takten. Konsumenternas preferenser och värderingar bör vägas in då de står för hela kostnaden för receptfria läkemedel. Detta gäller däremot inte för generikamarknaden där samhället huvudsakligen står för kostnaden för läkemedelsförmånen, som uppgår till över 24 miljarder kronor årligen. På denna marknad är det därför viktigt att kostnaderna kan hållas under kontroll eftersom det är fråga om så kallad tredjepartsfinansiering.

Reformerna har inneburit minskade kostnader för läkemedelsför­månen samtidigt som marginalförstärkningen påverkar lönsamheten och i förlängningen antalet apotek. Däremot är den totala försäljnings­volymen av läkemedel relativt oförändrad, vilket innebär att det ökade antalet apotek och övriga försäljningsställen leder till minskad volym per apotek. Det bör påpekas att den undersökta perioden är relativt kort och vad som händer med pris- och kostnads­utvecklingen, tillgänglighet och antalet apotek får framtiden utvisa och beror på hur lönsamheten utvecklas. Nuvarande situation kan därför förändras till dess att en långsiktig jämvikt etableras. Målsättningarna med omregleringen vad gäller de studerade dimensionerna kan emellertid anses vara infriade i dagsläget.

Titel
Kostnadsutvecklingen för läkemedel på den omreglerade apoteksmarknaden

Serienummer
Rapport 2012:13

Diarienummer
2009/067

Ladda ner rapportenPDF