Publicerad 16 maj 2018

Regional agglomeration of skills and earnings

– from convergence to divergence?

I den här uppsatsen analyserar vi den geografiska fördelningen av högutbildad arbetskraft och humankapitalinnehållet i flyttningsströmmar mellan svenska lokala arbetsmarknader. Studien är baserad på detaljerade longitudinella registerdata. Under de senaste tre decen­nierna finner vi ett tydligt mönster av divergens i tillgången på högutbildad arbetskraft.

Den ojämna fördelningen av humankapitaltillgångar förstärks av den högutbildade befolkningens geografiska rörlighet. Mönstret med växande skillnader i tillgången på högutbildad arbetskraft sammanfaller med avtagande eller till och med omvänd konver­gens i inkomster mellan lokala arbets­marknader. De humankapitalintensiva regionerna blir både mer humankapitalintensiva och rikare, medan regioner med sämre tillgång på högutbildad arbetskraft släpar efter. Denna utveckling har potentiellt viktiga konsekvenser för både regional och nationell ekonomisk politik.

Ökad regional divergens i humankapital och inkomster

Vi hittar en positiv och robust korrelation mellan den initiala andelen högutbildad arbets­kraft och förändringen i andelen högutbildade under de senaste tre decennierna. Lokala arbetsmarknader med höga initiala andelar uppvisar genomgående en större ökning av andelen högutbildad arbetskraft. Vidare finner vi att den högutbildade befolkningens geografiska rörlighet förstärker den ojämna fördelningen av humankapitaltillgångar mellan regioner. Storstadsregionerna tar emot stora nettoinflöden av unga högutbildade samtidigt som medelstora och mindre regioner uppvisar betydande flyttningsförluster. De stora regionerna är emellertid inte bara nettomottagare av högutbildad arbetskraft i kvantitativa termer utan de framstår också som vinnare i kvalitativa termer. Våra resultat visar att andelen unga högutbildade som flyttar uppåt i den regionala hierarkin ökar betydligt i den övre delen av betygsfördelningen från gymnasiet. Ju högre gymnasiebetygen är, desto större är andelen unga högutbildade som flyttar från mindre till större regioner. Flyttningar uppåt i den regionala hierarkin visar sig också vara positivt förknippat med en gynnsam familjebak­grund mätt i termer av föräldrars utbildningsnivå och inkomster. Vidare kan vi konstatera att arbetsinkomsterna för både låg- och högutbildade stiger med andelen hög­utbildade i regionen och storleken på regionen. Avslutningsvis indikerar våra resultat att de ökade regionala skillnaderna i tillgången på högutbildad arbetskraft sammanfaller med avtagande eller till och med omvänd konvergens i inkomster mellan svenska regioner under de senaste 25 åren. Tendensen till ökad regional spridning i inkomster utgör ett avsteg från den långsiktiga historiska utvecklingen.

Bostadspolitik och infrastruktursatsningar viktiga policyåtgärder

Under stora delar av 1900-talet minskade de regionala skillnaderna men under senare år har de börjat öka igen. Denna utveckling gäller i USA och även i många europeiska länder, inklusive Sverige vilket framgår av denna studie. I många länder har vidgade inkomst­klyftor och regional polarisering gått hand i hand med en polarisering av det politiska landskapet. Vissa forskare menar att de regionala klyftorna i Europa utgör ett hot mot ekonomisk utveckling, social sammanhållning och politisk stabilitet. Behovet av politiska insatser ökar i takt med att de regionala skillnaderna tilltar. Vilken typ av politik som behövs för att möta denna utveckling är dock långt ifrån givet. Den politik som utformas måste sannolikt vara platsspecifik och samtidigt kunna hantera svåra avvägningar mellan regional balans och ekonomisk effektivitet.

Sambandet mellan arbetskraftens produktivitet och inkomster och regioners och städers storlek är väl belagt i den ekonomiska forskningen. De deskriptiva resultat som presenteras i denna studie ger också stöd för ett sådant samband. Det faktum att produktivitet och inkomster verkar stiga med regioners storlek indikerar att ett ökat utbud av arbetskraft i de större regionerna kan bidra till produktivitet och tillväxt på nationell nivå. I det rådande ekonomiska läget är det många företag som uppger att det är svårt att hitta tillräckligt med arbetskraft med relevant kompetens. Det här gäller i många delar av landet men kanske främst i storstadsregionerna. Begränsningar på bostadsmarknaden och i transport­infrastrukturen utgör två potentiellt viktiga förklaringar till varför företag i storstads­regionerna upplever det allt svårare att rekrytera till lediga jobb. Även om arbetsmarknads­utsikterna i storstadsregionerna ter sig ljusa kan det vara svårt att hitta en överkomlig bostad med rimligt pendlingsavstånd till arbete. Sannolikt gäller detta särskilt för unga på arbetsmarknaden som har begränsade ekonomiska resurser. Politikinsatser som bidrar till ett ökat utbud av bostäder i storstadsregionerna skulle göra det möjligt för fler arbetstagare att dra nytta av den höga produktiviteten i dessa miljöer och därmed bidra till både regional och nationell produktivitet och ekonomisk tillväxt. Nyligen publicerade studier från USA tyder på att de ekonomiska vinsterna av ett ökat utbud av bostäder i storstadsregionerna kan vara relativt stora.

Ett annat potentiellt viktigt område för politikinsatser är investeringar i transport­infra­struktur som både underlättar effektiv inom-regional rörlighet i storstadsregionerna och samtidigt stimulerar ökad funktionell integration mellan storstadsområdena och omgivande mindre regioner. Sådana investeringar kan innefatta underhåll av befintlig infrastruktur och investeringar i ny infrastruktur och utbyggd kollektivtrafik. Detta skulle göra det möjligt för små och medelstora regioner att dra nytta av storstadsregionernas agglomerations­fördelar. Samtidigt skulle det bidra till att minska trycket på storstads­regionernas över­hettade bostads- och arbetsmarknader. Trots att de potentiella vinsterna av ökad funktionell integration mellan lokala arbetsmarknader sannolikt är störst runt storstadsområdena kan det också finnas förutsättningar för sådana vinster längre ner i den regionala hierarkin.

När det gäller frågan om hur arbetskraftsutbudet svarar på regionala obalanser är det viktigt att understryka att de regionala effekterna skiljer sig betydligt åt beroende på om anpassningen sker i form av pendling eller migration. Kostnaderna för sändarregionerna är i allmänhet mycket lägre när det gäller pendling. I motsats till migration kommer pendling inte att urholka lokala skattesatser och köpkraft. Därmed finns förutsättningar för att upp­rätthålla tillgången på offentliga tjänster och utbudet av privata tjänster i sändar­regionerna. Till skillnad från migration kommer pendling inte heller att orsaka prispress nedåt på den lokala bostads­marknaden. Från de mottagande regionernas perspektiv bidrar pendling till ett ökat arbetskraftsutbud utan att orsaka ytterligare tryck på redan överhettade bostads­marknader. Politikinsatser som uppmuntrar till pendling snarare än flyttning från regioner som släpar efter till mer expansiva områden har därmed potential att hantera den svåra avvägningen mellan regional balans och ekonomisk effektivitet.

Fortsatta studier

Denna uppsats har ett medvetet explorativt anslag och väcker kanske fler frågor än den besvarar. Baserat på resultaten i denna studie och resultat från annan forskning inom området identifierar vi tre områden som förtjänar mer uppmärksamhet. Ett viktigt område är att mer i detalj studera mekanismerna bakom det observerade positiva sambandet mellan arbetskraftens produktivitet och inkomster och regioners och städers storlek. Ett annat område är att analysera betydelsen av pendling för geografisk spridning av agglomera­tionsvinster mellan regioner. Ett tredje område är att studera hur begränsningar på bostadsmarknaden påverkar arbetskraftens geografiska rörlighet och produktivitet.

Titel
Regional agglomeration of skills and earnings – from convergence to divergence?

Serienummer
PM 2018:09

Diarienummer
2018/025

Ladda ner rapporten (på engelska)PDF