Publicerad 01 mars 2019

Urvalsprocesser vid innovationsstöd – hur väljer man hur man väljer?

I detta PM beskriver och jämför vi urvalsprocessen inom tre olika typer av selektiva stöd; Innovationsprojekt i Företag på Vinnova, Energimyndighetens Affärsutvecklingsstöd och delar av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden som förvaltas av Tillväxtverket. Syftet med rapporten är att bidra med förståelse kring de val myndigheter står inför när de ska designa och genomföra ett urval och besvara frågan, hur väljer man hur man väljer?

Selektiva företagsstöd utgör en central komponent i svensk näringspolitik. Beroende på vad som klassificeras som selektivt stöd så utgör sådana stöd mellan 3 och 11 miljarder kronor per år. Till skillnad från generella stöd såsom skattelättnader så kräver de selektiva innovationsstöden att ansvariga myndigheter aktivt väljer, och därmed även väljer bort, projekt att satsa på. Det finns mycket som talar för att effekterna av selektiva stöd i stor utsträckning beror på om man lyckats skapa och implementera rigorösa urvalsprocesser.

I den här rapporten så beskriver och jämför vi urvalsprocessen inom tre viktiga selektiva stöd; Innovationsprojekt i Företag på Vinnova, Energimyndighetens Affärsutvecklingsstöd samt en del av den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden som förvaltas av Tillväxtverket. Syftet med rapporten är att bidra förståelse kring de val genomförande myndigheter står inför när de ska designa och genomföra ett urval. Syftet är med andra ord att besvara frågan, hur väljer man hur man väljer?

Fyra viktiga utmaningar

Vi har utifrån en tidigare litteraturstudie och diskussioner med genomförande myndigheter identifierat fyra gemensamma utmaningar som myndigheterna och programmen, trots sina skilda förutsättningar, måste hantera.

Att få målgruppen, och inte andra, att söka stöd är något som kräver ett iterativt arbetssätt, det är inget ett program lyckas med vid första försöket. Förmågan och friheten att justera utlysningstexter, urvalskriterier och andra aspekter av urvalsprocessen är centralt för att hamna rätt, något som inte alla tre programmen har haft. Inom programmen har myndigheterna utvecklat mycket olika förhållningssätt till målgruppen, från nära samarbete till armslängds avstånd, i en balansgång mellan att uppmuntra och instruera målgruppen respektive att garantera likabehandling.

Att operationalisera mål och målgruppen till konkreta urvalskriterier är en central del av hantverket i designen av urvalsprocesser. Inte minst att avgöra vad som ska bli ett formellt krav och vad som ska bli ett kriterium för jämförande rankning av projekt är svårt. Vi lyfter särskilt fram två mål som myndigheterna valt att definiera och implementera på skilda sätt; additionaliteten eller mervärdet i insatserna och hållbarhetsmål som delvis går på tvären med de rent ekonomiska målen. Det finns inga givna svar för hur sådana mål ska operationaliseras men vi kan visa på olika tillvägagångssätt.

Att möjliggöra bedömning genom att säkerställa tillräcklig expertis och information är en särskild utmaning som myndigheterna hanterar på skilda sätt. En av myndigheterna förlitar sig på externa bedömare, en annan på rent intern expertis, det tredje programmets urval genomförs i samarbete mellan olika myndigheter. Valet av metod kan till stor del förklaras med den tekniska bredden och innovationshöjden i de projekt som ska bedömas, i kombination med rent legala krav. Gemensamt för de tre programmen är dock att användningen av intern kompetens för lagprövningsaspekten av bedömningen. Bedömarnas tillgång till information avgörs till stor av ansökningsmallarna inom programmen, och här observerar vi en avvägning mellan precision i bedömningen och öppenhet för heterogenitet i ansökningarna.

Slutligen så medför det faktum att urvalsprocesser kräver samarbete mellan olika kompetenser och perspektiv att det finns en risk för grupp- och delegationsproblematik, det vill säga olika typer av samarbetsproblem. Delegationsproblematik framstår som den allvarligare av de två och vi observerar flera problem när bedömningen delas upp mellan olika organisationer. Utbildning och instruktioner till bedömarna är centrala verktyg för att överkomma problematiken.

Rekommendationer

En viktig utgångspunkt för projektet har varit att de genomförande myndigheterna kan lära av varandra. Tre lärseminarier har därför genomförts och som bidragit till att precisera vilka utmaningar som man stått inför och vilka förbättringar som kan vidtas. Utifrån de tre programmen vi studerat listar vi tio rekommendationer för framtida utformning av nya program eller uppdatering av gamla program. Dessa rekommendationer bygger inte på att de tre programmen hittills saknat dessa aspekter, utan att vi av fallstudierna gör bedömningen att de utgör centrala frågor och avvägningar vid programdesign.

Vår rekommendation till myndighetsledningar är att fortsätta den dialog kring urvalsfrågor som skett bland annat genom projektets lärseminarier. Dialogen bör även breddas, inte minst till statsstödsreglerna. För att avgöra kostnadseffektiviteten i olika urvalsprocesser, och på så sätt underlätta deras design, så rekommenderar vi myndigheter som delar ut selektiva stöd att, i samverkan, hitta ett gemensamt sätt att beräkna de resurser som går åt vid urval.

Den dokumentation av urvalsprocesser och urvalet som vi fått ta del av är ojämn i innehåll och delvis osystematisk, fokus ligger på andra programteoretiska frågor. Vi rekommenderar därför att myndigheter skapar tydliga rutiner kring hur urvalsprocess och resultat ska dokumenteras, särskilt när uppdateringar av urvalsprocessen sker. Vi rekommenderar även att myndigheter sparar strukturerad information om även de projekt som inte får stöd, detta för att systematiskt följa upp de bedömningar som görs i urvalsprocessen och underlätta konstruktionen av kontrollgrupper och effektutvärdering.

Urval inom selektiva stöd kräver detaljerad planering av både komplicerade processer och resursförbrukning. Det krävs även iterativ uppdatering för att träffa målgruppen. Vi rekommenderar därför att nya regeringsuppdrag som innefattar en urvalsprocess föregås av pilotprojekt där urvalsprocessen kan testas, utvärderas och justeras innan programmet skalas upp.

Titel
Urvalsprocesser vid innovationsstöd – hur väljer man hur man väljer?

Serienummer
PM 2019:03

Diarienummer
2017/171

Ladda ner rapportenPDF