Publicerad 30 maj 2018

Statens roll vid grön omställning genom aktiv industripolitik

I den här rapporten analyserar och diskuterar Tillväxtanalys statens roll vid industriell förnyelse, och då specifikt med fokus på större kapitalintensiva investeringar med uttalat hållbarhetsfokus. Som exempel används utvecklingen av en svensk batterifabrik. Rapporten bygger på en analys av existerande forskning kring den gröna industripolitikens för- och nackdelar.

Staten har en potentiellt viktig roll att spela i industriella förnyelseprocesser genom aktiv ”grön” industripolitik, då olika typer av marknadsmisslyckanden eller systemsvagheter kan förhindra framväxten av ny, och mer miljövänlig, teknologi. Inte sällan leder dock försök att åtgärda sådana misslyckanden till nya problem och kostnader, genom att policy­utformningen missar att nå uppsatta mål och/eller skapar oavsiktliga följdverkningar i samhälls­ekonomin. Statens roll vid ny teknologiutveckling är därför svår och komplex. Denna rapport diskuterar och redogör för statens roll i industriell omställning genom så kallad grön industripolitik. Syftet är specifikt att resonera kring statens roll i samband med håll­bara kapitalintensiva investeringar, där en möjlig litiumjonbatterifabrik i Sverige utgör ett typfall. Rapporten bygger på en analys av existerande forskning kring den gröna industri­politikens för- och nackdelar.

I ett första steg diskuteras olika argument för och emot en grön industripolitik. De mest centrala argumenten för en sådan politik är exempelvis att höga investeringsrisker gör att privata aktörer inte i tillräcklig omfattning är villiga att satsa på ny och omogen teknologi. Denna vilja kan också påverkas negativt av att ny teknologisk kunskap är en kollektiv nyttighet, det vill säga den kunskap som utvecklas ”spiller över” till andra aktörer vilket leder till att den privata avkastningen av en investering blir lägre än den samhälls­ekonomiska.

Riskerna med en grön industripolitik kan bland annat kopplas till att denna kan ”kidnappas” av särintressen som inte har förmåga att utveckla den nya teknologin på ett effektivt sätt, samt att det kan finnas ett informationsunderläge som gör det svårt för statliga aktörer att satsa på rätt teknologi. Det finns dessutom svårigheter kopplade till att utforma en politik som på ett träffsäkert sätt adresserar de viktigaste riskerna och kunskapsläckagen, inklusive risken att de olika positiva effekterna av industripolitiken realiseras utanför landets gränser.

I ett andra steg identifierar och diskuterar rapporten grundläggande fundament för ut­formning av en grön industripolitik. Det måste finnas ett tydligt ansvarstagande och en transparens från statens håll i meningen att det finns tydliga visioner, mål samt idéer om vilken specifik roll staten bör spela för att främja den önskade utvecklingen. Vidare bör industripolitiken bygga på en god förståelse för teknologiutvecklingsprocessen, det vill säga utvecklingssteg, återkopplingsmekanismer samt de specifika hinder som ny teknologi möter i innovationssystemet. För kapitalintensiva gröna investeringar med lång livslängd är det dessutom särskilt viktigt med en konsekvent långsiktig politik för omställningen. Besluten kring politikens utformning och implementering bör inte heller ske oberoende av den kompetens och erfarenhet som finns i den berörda industrin, men samtidigt beakta att statens oberoende inte äventyras.

Olika typer av specifika styrmedel har olika syften. Det krävs i regel en ”mix” av olika styrmedel för att implementera en ändamålsenlig grön industripolitik. I rapporten görs en distinktion mellan teknikstödjande, marknadsdrivande och systemövergripande styrmedel. Kopplat till denna kategorisering avslutas rapporten med ett kort resonemang kring vilka spe­ci­­fika styrmedel som kan användas för att realisera den valda politiken. Analysen är här inte uttömmande, men i rapporten ges ett antal exempel på hur valet av styrmedel kan påverka förutsättningarna för att genomdriva en ändamålsenlig grön industripolitik.

Titel
Statens roll vid grön omställning genom aktiv industripolitik

Serienummer
PM 2018:10

Diarienummer
2016/236

Ladda ner rapportenPDF