Hur kommer lärande in i processen på ett strukturerat sätt?
Det måste finnas ett strukturerat upplägg för att ta hand om och tolka de mätvärden som samlats in för att följa upp en insats. Det måste finnas en beredskap att genomföra eventuella förändringar som framträder i dessa tolkningar. Förändringarna och motiven till dessa förändringar ska dokumenteras och göras tillgängliga för senare utvärderingar. Ur ett genomförandeperspektiv kan det också vara klokt att tidigt involvera insatsens intressenter i diskussion om såväl utvärdering som genomförande. Det behövs också en spridning av erfarenheterna för att ett lärande utöver den innersta kretsen ska uppstå.
Om de tidigare punkterna i denna utvärderingsguide har ”bockats av” finns en stabil grund att bygga lärandet på. Tidigare har de olika stegen på vägen till slutmålet identifierats och lämpliga indikatorer har knutits till dem. Nu gäller det under tiden som åtgärden eller projektet genomförs säkra upp hur det går genom mätningar och avstämningar. I ett senare skede, efter insatsens genomförande, tar ex-post utvärderingar vid och undersöker måluppfyllelse, kausalitet mellan insatsen och måluppfyllelse, samt effektivitet. Omfattningen av utvärderingar i det enskilda fallet kan givetvis variera kraftigt beroende på insatsens storlek, karaktär etc.
Lärandet kan användas direkt inom insatsen eller som ingångsvärden till andra insatser. Exempel på det förra kan vara att justera utformningen av en pågående insats eller som underlag för beslut om fortsättning. Exempel på det senare kan vara erfarenheter till grund för beslut om eventuellt nya insatser och, om så är fallet, hur de kan utformas med de vunna erfarenheterna som grund. Kanske framträder möjligheten att koppla insatsen till andra policyåtgärder? Kanske visar sig ett behov av kompletterande insats? Kanske uppstår oförutsedda bieffekter eller så inträffar inte de förväntade?
Det är också viktigt att föra över lärandet från den operativa nivån (genomförandet) till den strategiska. Det kan till exempel handla om att genomförande myndigheter informerar departement om vad man har lärt sig av utvärderingen för att i framtiden kunna sätta samman en bättre informerad policymix. Vidare så är det är alltså inte enbart en fråga om insatsens resultat utan även om att försöka identifiera och förstå vad som har fungerat bra eller dåligt och vad som skulle kunna förbättras.
Vedung (2010: 20) fångar utvärderingens lärande funktion väl när han skriver:
”Utvärdering är en bakåtriktad mekanism för att omsorgsfullt följa upp, systematisera och betygsätta pågående eller avslutade offentliga verksamheter och dess resultat. Men den är tänkt att fungera framåtriktat: berörda politiker och myndigheter förutsätts ta utvärderingens rön i bruk för att korrigera misstag, förstärka framgångar och därmed åstadkomma en bättre fungerande offentlig sektor.”
Själva insamlandet av kvantitativa och kvalitativa data är ur ett lärandeperspektiv en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning.
Läs mer:
Borrás, S., & Edquist, C. (2013). The choice of innovation policy instruments. Technological Forecasting and Social Change, 80(8), 1513-1522.
Cousins JB, (ed.), (2008), Process Use in Theory, Research, and Practice. Jossey-Bass.
Delander L & Månsson J, (2009), ”Valet av utvärderingstyp beror på vilken fråga som ställs”. I Svensson L, Brulin G, Jansson S och Sjöberg K (red.), Lärande utvärdering genom följeforskning. Studentlitteratur.
OECD, (2010), STI Outlook, The Innovation Policy Mix: OECD Publishing.
Tillväxtanalys, (2013), ”En lärande innovationspolitik – ett ramverk för innovationspolitiska utvärderingar och analyser”. 2013:12
Vedung E, (2010), Utvärdering i politik och i förvaltning. Lund: Studentlitteratur.
Veta Avisor, (2018), ”Impact/påverkan av löpande lärande utvärdering”. Rapport beställd av Tillväxtverket.