Svenska företag har en lång tradition av verksamhet i utlandet i form av förvärv och nyetableringar i utlandet (utgående direktinvesteringar) under 1900-talet, medan de ingående direktinvesteringarna har varit relativt blygsamma. Detta förhållande kom att ändras drastiskt under mitten av 1990-talet när istället det utländska intresset för svenska företag blev mycket stort. Efter en period av omfattande förvärv är idag vart tredje företag inom tillverkningsindustrin utlandsägt och flera av våra ”nationalklenoder” som Volvo och Saab inte längre är helsvenska.

En annan  tendens som väckt uppmärksamhet är att de svenska multinationella företagen sedan 1970-talet trendmässigt förlagt en allt större andel av sin forskning och utveckling (FoU) utomlands. Sverige har intagit en särposition med sina exceptionellt stora investeringar i FoU  sedan 1970-talet. Dessa investeringar har bidragit till att svenska företag kunnat utveckla nya produkter och sedan producerat dem för export. Alltmer av denna export har  emellertid kommit att ske från utländska dotterbolag, vilket har skapat oro i den politiska debatten och i medierna för att produktion och forskning i framtiden flyttar utomlands. 

Föreliggande rapport syftar till att ge en bild av hur företagsled­ningen i de största företagen i Svenskt näringsliv resonerar kring Sveriges näringslivsklimat, lokalisering av huvudkontor och annan kvalificerad verksamhet som FoU inklusive deras planer för de närmaste fem åren. Ett vidare syfte har varit att få en bild av hur starkt sambandet är  mellan lokalisering av huvudkontor, produktion och FoU.

Studien kan delvis sägas utgöra en uppföljning till studier om geografisk lokalisering av huvudkontor, produktion och forskning i de största svenska företagen som tidigare genomförts av NUTEK och ITPS under åren 1990-2003. 

Årets undersökning som genomförts i samarbete med SCB omfattar de 320 största företagen i Sverige och urvalet har gjorts så att flertalet branscher i svensk bolagssektor är representerade. 

Undersökningen genomfördes under hösten 2010, en period präglad av snabb återhämtning i Sverige men med vissa orosmoln kvar i kölvattnet av finanskrisen. Bl.a. var det oklart hur efterfrågeut­vecklingen i världsekonomin skulle utvecklas eftersom flera europeiska länder brottas med problem med statsfinanserna. Exporten har ökat kraftigt under 2010 och trots att efterfrågeut­vecklingen inför 2011 är osäker spår Riksbanken att BNP-tillväxten kommer att vara högre i Sverige än i Euroområdet. Även Konjunkturinstitutets senaste mätningar under hösten 2010 präglades av ett mycket starkt stämningsläge bland företagen. 

I intervjundersökningen framkommer det att många företag avser att fortsätta nyrekrytera trots att sysselsättningen redan har ökat i många branscher. Av de 320 tillfrågade företagen planerade 40 procent att öka antalet anställda i Sverige under de närmaste fem åren, vart femte planerar att minska antalet anställda. De företag som planerar neddragningar i den svenska verksamheten uppgav att det är pga.  rationaliseringar och effektivisering av verksamheten, men inte pga. expansion av verksamheten utomlands genom egna dotterbolag eller ökade inköp av insatsvaror utomlands. Företagens produktionsplaner skiljer sig inte avsevärt från Konjunkturinstitutets indikatorer, även när svaren delas upp efter branschtillhörighet. I vårt material kan viss skillnad beroende på ägande observeras: ledningen i svenskägda företag är något mer optimistiska än ledningen i utlandsägda företag. 

Drygt vart tredje (36 procent) av de 320 tillfrågade företagen är utlandsägda men åtta av tio företag uppger att huvudkontoret finns i Sverige. De branscher med störst andel huvudkontor utomlands är  stål- och metallverk,  kemi- och läkemedelsindustrin, livsmedels­industrin och företagstjänster m.m. Hälften av de utlandsägda företagen men 97 procent av de svenskägda uppger att huvud­kontoret är förlagt i Sverige, dvs. nationalitet är viktigt för var huvudkontoret placeras. Inga företag har planer på att flytta ut huvudkontoret utomlands, men bland de utlandsägda företagen uppger en större andel att de inte vet om det finns sådana planer. I 2003 års undersökning var 34 procent av företagen utlandsägda men 8 procent av företagen med huvudkontoret i Sverige trodde att huvudkontoret skulle komma att placeras utomlands på fem års sikt. 

Vart fjärde företag planerar att öka sin forskning och utveckling (FoU) i sin verksamhet i Sverige under de närmaste fem åren. Knappt vartannat företag räknar med en oförändrad nivå. Endast 3 procent räknar med en minskning. År 2003 var det fler (vart tredje) företag som planerade ökningar men även fler (vart femte) företag som planerade minskningar. Årets undersökning indikerar således mer tillförsikt hos företagen vad gäller såväl planerad expansion som neddragning av FoU i Sverige. De utlandsägda företagen har något mer konservativa förväntningar på de närmsta fem  årens FoU investeringar. En något större andel tror på oförändrade och en något mindre andel på ökade FoU investeringar.

En majoritet av företagen, nästan två tredjedelar svarar att huvud­kontorets placering inte har någon större betydelse för lokaliseringen av annan strategisk verksamhet såsom FoU. Bland de utlandsägda företagen är det dessutom fler (74 procent) än bland de svenskägda (57 procent) som uppger att huvudkontorets placering spelar liten roll för lokalisering av FoU. Detta mönster stämmer väl med resultaten i 2003 års undersökning. Inte heller då fann man något statistiskt samband mellan lokalisering av huvudkontor och ökning respektive minskning av FoU i Sverige. Vart femte företag som funderar på att flytta ut produktion utomlands uppger att detta kan medföra att FoU som tidigare utförts i Sverige kan komma att flyttas med. Vad gäller detta  samband är det fler av de utlandsägda företagen (33 procent mot 14 procent) som uppger att om produktion skulle läggas ner och flyttas från Sverige, kan FoU komma att följa med.

Slutligen efterfrågades förslag på vad Sverige behöver göra för att stärka sin attraktionskraft för lokalisering av huvudkontor, strategisk verksamhet som FoU eller annan verksamhet som produktion. Svaren vi fick indikerar att det viktigaste hindret anses vara det höga kostnadsläget i Sverige, framförallt skatter och avgifter. Därefter följer problem med kompetensförsörjningen. Många företag uppgav att kvalitén inte är tillräcklig, vare sig i grundutbildningen eller i forskar­utbildningen. Slutligen efterfrågades en minskad reglering av hur företagen anställer och avskedar personal.