Publicerad 15 april 2019

Företagens finansiella förutsättningar – röster från "verkligheten"

Hur ser företagens tillgång till finansiering och rådgivning ut i olika delar av landet? En av målsättningarna för insatsen med regionala saminvesteringsfonder är förbättrade regionala kapitalförsörjningsstrukturer. I detta PM undersöker Tillväxtanalys med hjälp av fallstudier hur sådana strukturer kan se ut och fungera på såväl regional som lokal nivå.

Vi kan mot bakgrund av fallstudierna i detta pm konstatera att det råder stora skillnader när det gäller företagens tillgång till finansiering och finansieringsnära kompetens¹. Även komplexiteten och hur överblickbart systemet är skiljer sig åt på lokal och regional nivå. Det visar på betydelsen av att anpassa policyinsatser efter de lokala och regionala förhållanden som råder. En universalutformning riskerar att minska effektiviteten. Vidare kan andra systemförstärkande åtgärder som diskuteras i denna studie, om de införs och får verka parallellt, bidra till att stärka det ena målet med de regionala saminvesteringsfonderna – att uppnå förbättrade ”regionala kapitalförsörjningsstrukturer”.

Bakgrund

Vid lanseringen av den statliga insatsen med regionala saminvesteringsfonder år 2009 fanns en osäkerhet om vad fonderna mer precist förväntades uppnå och hur de skulle bedömas. Så småningom uttrycktes två huvudmål, dels tillväxt i portföljföretagen och dels förbättrade ”regionala kapitalförsörjningsstrukturer”. Vad som mer precist avsågs med ”regionala kapitalförsörjningsstrukturer” lämnades emellertid osagt, liksom hur denna eventuella strukturförändring skulle bedömas eller utvärderas.

Ett rimligt antagande är att sådana strukturer och förutsättningar för företagens finansieringsmöjligheter samt tillgången till finansieringsnära kompetens ­inte är identiska i landets alla regioner. När det gäller att effektivt utforma och utvärdera policyinsatser inom området finns det därför behov av att bättre förstå hur dessa strukturer ser ut på såväl regional som lokal nivå. I denna delstudie har Tillväxtanalys valt att använda en kvalitativ ansats för att fånga upp det lokala och regionala sammanhang som saminvesteringsfondernas riskkapitalinstrument är en del av.² Vår ambition är att bidra till en fördjupad förståelse för dels strukturernas innehåll och funktion, dels de lokala och regionala skillnader som ett investeringsmoget företag de facto möter.

Frågeställningen

Studien bygger på en kartläggning och analys av lokala och regionala kapitalförsörjningsstrukturer (hädanefter benämnda finansiella system) i olika delar av landet. Den övergripande frågan är:

Vilka är möjligheterna för ett investeringsmoget³ företag att få tillgång till kapital och finansieringsnära kompetens, sett från ett lokalt och regionalt perspektiv och vilken förmåga har respektive finansiella system att främja utvecklingen av fler investeringsmogna företag?

För att belysa frågeställningen vill vi:

  • Ge en generell bild av företagens finansieringsmöjligheter på kommunnivå.
  • Beskriva de olika finansiella systemen genom att kartlägga vilka aktörer av betydelse som ingår, hur de verkar, vilken funktion de har samt hur de samverkar med varandra.
  • Undersöka eventuella avvikande mönster från den generella bilden, t.ex. särskilda finansieringssvårigheter för företag beroende på fas, geografiskt läge eller bransch.
  • Dra några metodmässiga slutsatser från denna studie, som kan bidra till generella slutsatser om hur man kan gå till väga för att analysera en regions kapitalförsörjningsstruktur.

Röster från ”verkligheten”

Studien bygger på intervjuer med 49 aktörer av central betydelse för de finansiella systemen. Vår empiri bygger sålunda på främjandeaktörernas egna uppfattningar. Intervjuerna har i huvudsak genomförts i sex svenska kommuner. Dessa är utvalda så att de var och en tillhör olika kommuntyper i den klassificering om sex grupper som Tillväxtanalys tidigare tagit fram utifrån kriterier om befolkningstäthet, befolkningsstorlek samt tillgänglighet.4 Kommunerna är Vilhelmina (och dess regioncentra Umeå), Strömsund, Herrljunga, Lysekil, Östersund och Göteborg. Förutom att de representerar olika kommunkategorier som nämndes ovan, har de även valts för att få en variation av kust- och inlandsområden samt en geografisk spridning ur ett nord- och syd perspektiv. Studiens design ger därmed en god insikt om de finansiella systemens utformning och funktion i de sex kommunerna som utgör fallstudien, men har inte ambitionen att ge en heltäckande Sverigebild.

Bland de aktörer som har intervjuats återfinns representanter för regionförbund, Länsstyrelsen, Almi-koncernen, Tillväxtverket, Inlandsinnovation, innovationskontor, <medlemsorganisationer för företag, kommunernas näringslivskontor, näringslivsorganisationer, banker, inkubatorer, handelskammare, industriella utvecklingscentra (IUC) och affärsängelnätverk. Med ett fåtal undantag har samtliga intervjuer skett på plats ute i respektive kommun. I varje fallstudie redogörs för respondenternas syn, underbyggt med citat och ett kortare resonemang med Tillväxtanalys reflektioner kring eventuella styrkor, svagheter och möjligheter i systemstrukturen.

Stora skillnader och komplexa system

Urvalet av sex olika kommunkategorier gör att vi kunde förvänta oss olikheter i de finansiella systemen. Våra intervjuer bekräftar detta, men ger oss också en djupare insikt i hur systemen skiljer sig åt. Generellt konstaterar vi att det råder mycket stora skillnader mellan de studerade områdena. Även komplexiteten och hur överblickbart systemet är skiljer sig åt på lokal och regional nivå. Detta innebär svårigheter för såväl målgruppen (företagarna) som ibland för de aktörer som själva är inne i systemet att riktigt förstå vilken rollfördelning som gäller, vilka verktyg som erbjuds och under vilka förutsättningar som detta sker.

Sett till tillgången till finansiering är det vår iakttagelse, baserad på intervjuerna, att tillgången i fallande skala i stort följer kommunklassificeringen. Det innebär att storstadskommunen Göteborg beskrivs ha bäst tillgång till kapital, sedan följer de täta kommunerna Östersund och Lysekil. Minst tillgång till finansieringsmöjligheter ser vi i landsbygdskommunerna (Herrljunga), framför allt i dem som är avlägset och mycket avlägset belägna (Strömsund och Vilhelmina). Detta resultat är inte överraskande, men bekräftar stora regionala skillnader baserade på områdets geografiska placering och marknad.

När det gäller de lokala och regionala finansiella systemen i stort, kan vi på den ena änden av skalan se en mycket välutvecklad struktur med ett stort antal aktörer och en hög specialiseringsgrad i Västra Götaland, med tyngdpunkt i och mycket nära Göteborgs kommun. På den andra änden av skalan återfinns inlandskommunen Vilhelmina i Västerbottens län med en tunn marknad och ytterst få lokala företagsfrämjare. I samma län ligger Umeå, en tillväxtstark universitetsstad vid kusten (som inte utgör en fallstudie i sig, men som studeras utifrån den aspekten att den utgör regioncentra för Vilhelmina). Umeå förefaller, baserat på intervjuerna där, på det stora hela ha gott om kapital, investeringsvilliga aktörer och ett finansiellt system med många företagsfrämjande aktörer. Östersunds kommun i Jämtlands län beskrivs också ha en väl utvecklad, relativt stabil struktur med många aktörer, inte minst för att vara inlandskommun. Rollerna framställs på det stora hela som tydliga, länkarna starka och förtroendet stort. Vi noterar vidare en gynnsam symbios mellan Östersund och Åre, också när det gäller investeringar och finansieringsvillighet.

På samma sätt som Umeå blir en stor kontrast mot Vilhelmina, blir Östersund en kontrast mot Strömsund, också kommun i Jämtlands län. Antalet företagsfrämjande aktörer i Strömsund är få och det geografiska avståndet till flertalet aktörer i det regionala finansiella systemet upplevs som ett hinder för utveckling. Däremot finns lokomotivföretag (främst Engcon) som verkar positivt för bygdens utveckling och företagande.

Systemet avtar i styrka

Vi kan alltså konstatera att det regionala systemets täta karaktär verkar förlora i styrka innan det når Vilhelmina och Strömsund, även om det i båda fallen finns länkar mellan lokal och regional nivå. På ett liknande sätt avtar även styrkan av Göteborgs mycket täta strukturer innan det når ut till Lysekil och Herrljunga, båda i Västra Götaland. Ur ett perspektiv är iakttagelserna väntade och en naturlig konsekvens av marknadsstorlek, men samtidigt kan det även uppfattas som ett potentiellt tillväxthinder.

Herrljunga, Strömsund och Vilhelmina har, av intervjuerna att döma, de tunnaste marknaderna i studien, medan Göteborg (och Umeå) har de tätaste och starkaste, tätt följt av Östersund. Lysekil intar något av ett ”mittemellan” läge mellan kommuner med starka respektive svaga finansiella system. Lysekil har relativt få företagsfrämjande aktörer på plats och beskriver att distansen till centrala främjare utgör en nackdel och skapar en viss känsla av ”vid-sidan-om-skap” i förhållande till framför allt Göteborg, Trollhättan och Uddevalla. En liknande beskrivning får vi även i Herrljunga i förhållande till Borås och Göteborg.

Vi kan alltså notera att ett starkt kapitalförsörjningssystem i en regions centrum inte är någon garant för räckvidd i hela regionen.

Geografisk närhet stärker tillgången

Våra intervjuer pekar på att upplevda finansieringsproblem inte alltid kan härröras till en brist på kapital, utan snarare informationsproblem. Det saknas ibland kunskap hos företagarna om vart de ska vända sig, vilka olika finansieringsmöjligheter som faktiskt finns och hur ett finansieringsbehov ska kommuniceras.

Med ett geografiskt perspektiv ser vi också att det inte bara handlar om stora lokala och regionala skillnader i de olika studerade kommunerna, utan att också avståndet – det vill säga distansen mellan det lokala och regional finansiella systemet med finansiella och rådgivande aktörer – utgör ett hinder i sig.

När det gäller brister i informationsflödet kan vi se att det både beskrivs röra sig om bristande information horisontellt, det vill säga från främjandeaktör till främjandeaktör och vertikalt, det vill säga mellan främjandeaktör och företag.

Att mäta geografiska spridningseffekter

I samband med att problemet lyfts att informationen inte når fram, diskuteras behovet av förändringar i strukturerna som härrör till främjandeaktörernas arbetssätt och vikten av lokal närvaro. Vi får en tydlig bild från en majoritet av de undersökta kommunerna att det finns en efterfrågan på mer fysisk närvaro av de regionala finansiella främjandeaktörerna ute i kommunerna.

Många samtal fokuserar också på hur de regionala aktörernas uppdrag ser ut samt hur de bedöms och utvärderas. Flera respondenter nämner att geografiska spridningseffekter av insatserna skulle kunna vara ett önskvärt kriterium som främjandeaktörer bedömdes efter.

Samordning och optimering av systemet

Flera samtal handlar om mängden främjandeaktörer. Vi får bilden att ett system med många, delvis överlappande funktioner å ena sidan kan ha fördelen med en totalt sett bredare kompetens att bemöta såväl olika branscher som företagsidéer. Pluralismen skapar valfrihet och flera ingångar. Å andra sidan innebär överlappningar en risk för dubbelarbete, konkurrens mellan främjandeaktörer och ineffektivt nyttjade skattemedel. Många respondenter delar uppfattningen att främjandesystemet borde gå att optimera. Ett flertal aktörer efterlyser också en koordinator med ”helikopterperspektiv”. I förlängningen handlar det om hur statliga resurser nyttjas på mest effektiva sätt.

Underlätta informations- och kunskapsspridning

Även för informations- och kunskapsspridning (när det gäller kunskapen om de olika finansiella aktörerna och deras utbud) beskrivs det som viktigt att ha en aktör med någon form av samordningsansvar. Det kan behövas någon som uttalat utgör länken mellan det lokala och det regionala finansiella systemet och samtidigt har kontaktytor mot det nationella planet och sedan regelbundet för tillbaka informationen till de lokala aktörerna, inte minst företagen. Det beskrivs som avgörande att någon aktör uttalat tar på sig rollen som facilitator.

Långsiktighet och samordning efterfrågas också när det gäller statliga insatser. Blocköverskridande politiska överenskommelser skulle gynna en långsiktighet som i sin tur skulle stärka det finansiella systemet och skapa ett större förtroende i samarbetet mellan offentliga och privata aktörer.

Statens roll

Frågan om statens roll som marknadskompletterande finansiell aktör lyfts också i flera kommuner. Ska statliga insatser bedömas efter ekonomiska resultat som avkastning eller är det helt andra parametrar som borde utvärderas? Det efterfrågas vidare ett starkare samband mellan insats och faktiskt behov på efterfrågesidan.

En kritik som kommer upp är att det kan finnas en risk med att staten på förhand identifierar vissa företagstyper eller branscher i sina satsningar. Vi kan rent konkret på kommunnivå notera en tendens till en splittring i det finansiella systemet och en slags inre motsättning mellan ett områdes befintliga näringsliv och vad kommunen strategiskt uttalat ”skulle vilja ha” i form av startups och mer innovativa företagsformer, där olika aktörer förespråkar olika ställningstaganden.

Långsiktighet och samordning efterfrågas också när det gäller statliga insatser, utlysningar och program, även statliga aktörer emellan.

Bankernas roll

Vi noterar även att bankerna på så kallade tunnare marknader i praktiken tar (eller tvingas ta) en bredare roll än som enbart kreditgivare, i avsaknad av andra aktörer.

Bankerna är en aktör som många gånger lyfts som systemets svaga länk. Det finns en generell syn att bankerna inte är nog riskbenägna och dessutom minskar sin närvaro genom en nedläggning av lokalkontor.

I ett flertal kommuner i landets olika delar diskuteras problemet med säkerheter vid finansiering av industrilokaler och fastigheter, men också vid generationsväxlingar. Problemet beskrivs öka i omfattning ju längre ut i periferin verksamheten finns.

Personbaserade nätverk och få kvinnor

En persons individuella nätverk kan i sig stärka ett system och möjliggöra smidiga kontaktytor, men även utgöra en svaghet och skapa en sårbarhet om personen försvinner eller rentav utgöra en nackdel för personer utan tillgång till nätverket. Ett sätt att komma runt problemet är att utveckla rutiner i systemet för att göra relationerna/nätverken mer knutna till organisation än person.

Vi noterar även i de två kommuner där riskkapital är ett mycket väl utvecklat instrument (Göteborg och Umeå) att det, enligt respondenterna, i hög grad saknas kvinnor i nätverken både i egenskap av affärsänglar och som externa styrelseledamöter.

Roller förändras och varierar geografiskt

Från och med 1 januari 2019 har det regionala utvecklingsansvaret i alla län flyttas från länsstyrelserna till regionerna. Överflyttningen har skett succesivt sedan 1999. Vi får uppfattningen att detta har bidragit till ökade skillnader mellan de regionala finansiella systemen. Ett flertal aktörer upplever att nationella aktörer inte alltid fullt ut inser heterogeniteten på den regionala nivån. Sådana olikheter innebär även i praktiken varierande möjligheterna att ta emot och tillgodogöra sig olika statliga satsningar.

Det är vidare tydligt att kommunernas näringsfunktioner tar sig olika former och sammansättningar. Vi ser en tendens till omvänd proportionalitet där en mindre kommun med färre resurser för näringslivsutveckling måste ansvara för en bredare funktion och ett större ansvarsområde.

Policyrelevanta reflektioner

Ovanstående iakttagelser leder fram till följande policyrelevanta reflektioner:

  • Det framstår att systemet är så komplext och svårt att överblicka att det kan innebära svårigheter för såväl målgruppen (företagarna) som ibland för de aktörer som själva är inne i systemet att riktigt förstå vilken rollfördelning som gäller, vilka verktyg som erbjuds och under vilka förutsättningar som detta sker. Vi ställer oss därför frågan om det är rimligt med så komplicerade främjandesystem att problem med navigering uppstår och rekommenderar en översyn för ökad transparens och effektivitet.
  • Det framkommer ett behov av någon form av koordinerande funktion i systemet.
  • Hur den statliga finansieringen av företagsfrämjare utformas och villkoras kan ses som ett viktigt sätt att styra hur de agerar. Rätt utformad kan den både öppna upp för mötesplatser, nya samverkansformer och utåtriktade/uppsökande marknadsaktiviteter.
  • Det verkar finnas ett behov att klargöra statens marknadskompletterande uppdrag och vad det innebär.
  • Studien visar att upplevda finansieringsproblem inte alltid kan härröras till en brist på kapital, utan snarare till ett kunskaps- och informationsproblem. Det kan därför vara lämpligt att implementera insatser med inslag av matchning och kompetenshöjande åtgärder, som ett komplement till mer traditionella finansieringsinstrument.

¹ Med finansieringsnära kompetens avses dels aktörer, dels kompetensen hos sådana aktörer, som inte själva är finansiärer, men arbetar med närliggande områden. Det kan exempelvis röra sig om rådgivning, matchning, koordinering, bokföring, revision. Sådan kompetens både underlättar finansiering och stärker kvaliteten i systemet.

² I en parallell studie används kvantitativa metoder i syfte att undersöka möjligheter att mäta sådana strukturer med registerdata. Se Backman M, (2019), ”Regionala kapitalförsörjningsstrukturer – kunskapsöversikt, mätbarhet och nuläge”.

³ Med investeringsmoget företag menar vi företag, oavsett fas, som rent objektivt är redo för en investering. Uttryck som engelskans ”fundable business”, ”investment ready” respektive svenskans ”investeringsfähiga” företag, brukar också användas.

4 Tillväxtanalys, (2014), ”Bättre statistik för en bättre regional- och landsbygdspolitik”.

Titel
Företagens finansiella förutsättningar – röster från "verkligheten"

Serienummer
PM 2019:07

Diarienummer
2018/008

Ladda ner rapportenPDF