I den tredje delrapporten i uppdraget att utvärdera Tillväxtverkets projekt för hållbara turistdestinationer ligger fokus på det offentligas roll i destinations­utvecklingsarbetet. Hur kan det offentliga främja ökad turismexport och destinationsutveckling efter att projektet avslutats?

I denna den tredje delrapporten av Tillväxtverkets projekt ”Hållbara turistdestina­tioner”, HDU, har Tillväxtanalys i samråd med Närings­departementet lagt fokus på det offentligas roll i destinations­utvecklingsarbetet. Hur kan det offentliga främja en ökad turism­export och destinationsutveckling efter att HDU-projektet avslutats år 2015? Här utgör de fem HDU-destinationerna dels exempel på olika organisationsformer, dels bidrar de med de erfarenheter de har gjort under projekttiden.

En tydlig och övergripande erfarenhet är att destinations­utveckling är en del i samhälls­planeringen, vilket ger lite speciella förut­sättningar. Destinationsorganisationen måste arbeta på flera nivåer, både vertikalt och horisontellt. De äger ofta inte den produkt (marken, naturupplevelsen, etc.) som de marknadsför och de överskrider ofta administra­tiva gränser. Samverkan och gränsöver­skridande samarbete är därför extra viktigt när det gäller utveckling av destinationer. Något som också efterfrågats är en utbildning för destinationsutvecklare som inbegriper både kunskaper i turism­utveckling och kompetens vad gäller samhälls­utveckling, eftersom samverkan mellan i första hand kommunen och besöksnäringen är en nödvändig förutsättning för att lyckas med destinationsutveckling. Här behövs en kartläggning av utbildningar kopplade till turism och destinations­utveckling, både på gymnasie- och högskolenivå liksom av yrkes­utbildningar.

Den nationella myndighetsgruppen för besöksnäringen kan även spela en tydligare roll när det gäller besöks­näringen eftersom många frågor är av gränsöverskridande karaktär. Den kan identifiera eventuella överlappningar, glapp och målkonflikter samt ge regeringen förslag på lösningar, men också identifiera samarbets­möjligheter. Ett tydligare direktiv från Regeringskansliet skulle också legitimera arbetet med turism i de olika myndig­heterna. Regeringen bör därför ge den nationella myndighetsgruppen för besöksnäringen tydligare direktiv och mandat.

Tillväxtverket bör få i uppdrag att utveckla strukturerna för besöks­näringen, detta främst genom att förmedla kunskap och erfarenheter samt hitta vägar för samarbeten och samsyn mellan i första hand intermediärerna kommuner och regioner. När det gäller turism och destinationsutveckling är det i första hand kommunerna som är viktiga även om regionerna också har en viktig roll att fylla.

Idag saknas en nationell överblick av destinationsorganisationer som har någon form av offentligt ägande, varför också en kart­läggning av detta vore önskvärd.

Även statistiken behöver förbättras. Det behövs förslag till hur den, samt tillgången till erforderliga data, skulle kunna utvecklas för att täcka de behov som efterfrågas.