Rapporten, Work from home and big city out-migration before and after the pandemic, visar att möjligheten till distansarbete gör människor mer benägna att flytta från storstäderna. Många flyttar till närliggande kommuner, men den största utflyttningen har skett till små städer och landsbygdskommuner.

Har de som bor och arbetar i Stockholm blivit mer benägna att lämna storstaden efter pandemin? Vart väljer de att flytta? Och vilken roll spelar möjligheten att arbeta hemifrån för beslutet? Det är några av frågorna som Tillväxtanalys studerat närmare.

Rapporten visar att de allra flesta som väljer att flytta, ändå jobbar kvar i staden, men flyttar till närliggande kommuner inom Stockholmsregionen. Det gäller både före och efter pandemin. Men det är de långväga flyttningar som ökat mest. Jämfört med perioden innan pandemin har antalet personer som flyttar ut till kommuner i kategorierna större städer och små städer/landsbygdskommuner mer än fördubblats. Utflyttningen till små städer/landsbygdskommuner har ökat med 166 procent.

– Det finns många fördelar med storstadsmiljöer. Samtidigt karaktäriseras många storstäder av höga boendekostnader. Möjligheten att helt eller delvis arbeta på distans gör det enklare att kombinera arbete i storstadsmiljöer med boende på andra platser, säger Kent Eliasson, analytiker, Tillväxtanalys.

Ur sammanfattningen

Spridningen av covid-19 under första halvåret 2020 ledde till att många sysselsatta abrupt fick ställa om till att arbeta hemifrån. Före pandemin var andelen som arbetade på distans på en låg nivå. Inom EU-27 uppgick andelen anställda som vanligtvis eller ibland arbetade hemifrån till tre respektive åtta procent.

När det gäller situationen i Sverige visar de senaste uppgifterna i Arbetskraftsundersökningarna (avseende oktober 2023) att 40 procent av de sysselsatta utfört visst arbete hemifrån under mätveckan. 14 procent har arbetat hemifrån under minst halva mätveckan. Omfattningen av distansarbete har alltså vuxit dramatiskt efter pandemin och blivit ett vanligt inslag på arbetsmarknaden.

Det här är en av de första studierna som explicit analyserar hur möjligheten att arbeta på distans påverkar rörlighetsbesluten för individer som bor och arbetar i stora städer. Den empiriska analysen fokuserar på Stockholms stad och personer som behåller sin arbetsplats i staden men som eventuellt väljer att flytta och bosätta sig i en annan kommun. Liksom många andra storstäder runt om i världen uppvisade Stockholm ett växande negativt inhemskt flyttningsnetto under pandemin. Flyttningsunderskottet drevs på av en kraftigt ökad utflyttning från Stockholms stad.

Kan leda till betydande effekter på sikt

Det finns en omfattande forskning som visar att storstadsmiljöer erbjuder produktivitetsfördelar. Samtidigt karaktäriseras många storstäder av höga boendekostnader. Svårigheter att ta sig in på bostadsmarknaden minskar individers benägenhet att söka lediga jobb, vilket i sin tur försvårar företagens kompetensförsörjning. Möjligheten att helt eller delvis arbeta på distans gör det enklare att kombinera arbeta i produktiva storstadsmiljöer med boende på andra platser.

Det finns mycket som talar för att distansarbete mer allmänt kan bidra till en effektivare jobbmatchning inom och mellan regioner. Både individer och företag kan söka över större geografiska områden. En effektivare matchning mellan arbetssökande och lediga jobb ger positiva effekter på produktivitet och tillväxt på nationell nivå.

Ett ökat inslag av distansarbete i arbetslivet ger också upphov till viktiga inom- och mellanregionala konsekvenser:

• Orter som drabbas av utflyttning av distansarbetare förlorar skatteintäkter och lokal köpkraft.
• Platser som är mottagare av inflyttade distansarbetare ökar sitt skatteunderlag och kan erfara en allmänt förbättrad lokal ekonomisk utveckling.
• Ovanstående processer förstärks av det faktum att distansarbetare tenderar att ha höga inkomster.
• Förändrade rörlighetsmönster till följd av distansarbete påverkar också transporter och efterfrågan på kollektivtrafik, både lokalt och regionalt.

Huruvida nya flyttmönster till följd av ökat distansarbete innebär en påtaglig utmaning för de större städerna och en renässans för tätorter och landsbygd utanför storstadsregionerna är ännu för tidigt att säga. På kort sikt blir effekterna sannolikt relativt begränsade. Men om fler väljer att bosätta sig på längre avstånd från den fysiska arbetsplatsen – och kombinera arbete hemifrån med långväga pendling – kan konsekvenserna på sikt komma att bli mer omfattande. För mindre orter kan också små förändringar i flyttströmmar få betydande effekter. En växande omfattning av distansarbete i arbetslivet innebär i alla händelser nya möjligheter och utmaningar som behöver beaktas i planerings- och policyarbete på lokal, regional och nationell nivå.